Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minister Möller fällde offentligen vissa yttranden i samma riktning. Som ett
symtom på vad som skulle komma må anföras, att frågan om nödhjälpslönerna,
som avgjorts på sommaren, nu återremitterades till arbetslöshetskommissionen,
som fann sig nödgad att höja lönerna.
Den största uppmärksamheten samlade sig kring amnesti frågan. Före
valrörelsens början hade den frisinnade regeringen beviljat amnesti åt dem, som i tal
eller skrift gjort sig skyldiga till brott med anledning av Ådalshändelserna.
Socialdemokraterna fordrade då, att amnestien skulle utsträckas även till dem, som
dömts för andra förseelser i samband med dessa händelser. När partiet trädde till
regeringen, fordrade kommunisterna ny amnesti, som skulle gälla just dessa brott.
Saken tedde sig emellertid något annorlunda från regeringsställningen, och den
amnesti, som kom till stånd, omfattade endast en person, som f. ö. hade knappt ert
vecka kvar på sitt straff, när han frigavs. Denna gest var naturligtvis icke
tillräcklig för kommunisterna, utan dessa satte i gång en systematisk kampanj mot
den nya regeringen. Statsminister Hansson lyckades icke tillfredsställande för^
klara sina under sommaren framförda krav på utsträckt amnesti, men han vann
erkännande genom sitt bestämda besked, att man måste ta itu med kommunisterna
på allvar och icke tåla några kuppförsök från deras sida. I detta sammanhang
skedde på socialdemokratiskt håll en omsvängning i uppfattningen av
Ådalshändelserna; nu lades skulden där den rätteligen från början hade bort läggas,
nämligen på kommunisterna. 1 ett senare tal under december förstörde statsministern
det goda intryck, han tidigare gjort, när han nämligen återigen försökte
bagatellisera kommunismen och förklarade, att det enda kommunisterna kunde
uträtta vore att ställa till en smula bråk.
Om året hade börjat i depressionens tecken, artade sig slutintrycket icke
annorlunda. Från regeringshåll skulle, enligt cirkulerande rykten, en rad hårda
beskattningsförslag framläggas. Samtidigt framgick av riksräkenskapsverkets
kalkyler, att skatteunderlaget högst väsentligt hade minskats. Allt tydde på, att även
1933 års riksdag skulle få mycket stora svårigheter att bemästra. Ett
olycks-varslande tecken var meddelandet om att försvarshuvudtiteln avsevärt måste
nedskäras. Direktiv härom utgingo på ett tidigt stadium, och arméns och marinens
myndigheter följde pliktskyldigast anvisningarna, ehuru under framhållande av
förslagens olyckliga konsekvenser. På andra håll bebådades däremot höjningar,
framför allt för arbetslöshetens bekämpande. Denna fråga väntades bli den
kommande riksdagens största.
76
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
