- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tionde årgången (händelserna 1932) /
133

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett märkesår i fysikens historia. Av Ansgar Roth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EU märkesår i fysikens historia.

Av ANSGAR ROTH.

% r 1932 medförde några rön och upptäckter inom atomfysikens område så
JLA-märkliga, att året kan betecknas såsom ett märkesår i den fysikaliska
forskningens utveckling. Fysikerna lyckades för första gången tränga in i en atoms
kärna — som bildar en atom i atomen —, funno vissa detaljer i dess
byggnads-plan, upptäckte en hittills okänd byggnadssten, den s. k. neutronen, och
utarbetade en metod, med vilken de efter gottfinnande kunde slå sönder ett
grundämnes atomkärnor och frigöra en del av den bundna energien. Lord
Ruther-ford har en gång sagt, att civilisationens historia bör räknas från den dag, då
människorna lära sig att behärska den atomära energien. Om detta är sant,
kan man säga att begynnelseepoken nu började skymta vid synranden och icke
längre föreföll så avlägsen. Den primitiva okunnighetens barnaålder var på väg
att lämna plats för en mera mognad insikt.

Atomkärnans byggnad.

Vid radioaktiva atomkärnors sönderfall utsändas utom alfapartiklar
(helium-kärnor) och betapartiklar (elektroner) även gammastrålar, d. v. s. etervibrationer
av samma art som ljusstrålarna, ehuru med mycket högre frekvens eller
kortare våglängd. Synligt ljus utsändes från en atom vid övergångar mellan olika
energinivåer i elektronhöljets periferi, röntgenstrålar (X-strålar) vid
elektron-övergånpr i närheten av kärnan. Sedan man kommit underfund med, att även
kärnan innehåller ett antal elektroner, låg det nära till hands att antaga, att de
högfrekventa gammastrålarna uppstå vid elektronernas rörelser inom kärnan.

Detta har nu visats vara oriktigt, och man har i stället funnit, att
gamma-strålningen alstras av alfapartiklar, som springa över från en högre till en lägre
energinivå inom kärnan, i överensstämmelse med en av Gamow uppställd teori.
Rutherford antager, att utsändningen av en betapartikel åstadkommer en
våldsam störning i jämvikten i atomkärnan, varvid denna stimuleras så, att några av
alfapartiklarna slungas upp på högre nivåer än den normala. Detta tillstånd är
emellertid instabilt; alfapartiklarna falla mycket snart åter ned på sin normala
nivå och utsända därvid den överskjutande energien i form av gammastrålar med
en frekvens, som svarar mot energidifferensen mellan nivåerna. Ett mindre antal
av de stimulerade alfapartiklarna lämna dock atomen helt och hållet.

Denna uppfattning har bekräftats genom mätning av de emitterade
alfapartiklarnas energi, som icke, såsom förut allmänt antagits, är lika för alla, utan visar
en »finstruktur». Med hjälp av den nya utomordentligt kraftiga
elektromagne-ten i Paris har Rosenblum funnit fem olika grupper av alfapartiklar vid emission
från torium C. Rutherford och hans medarbetare vid Het berömda
Cavendish-laboratoriet vid universitetet i Cambridge (England) ha upptäckt nio grupper
av partiklar, som utsändas från radium C, och visat att energidifferenserna
mellan dem motsvara de mest framträdande linjerna i elementets gammaspektrum.

133

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Mar 8 20:45:31 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1932/0133.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free