Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett märkesår i fysikens historia. Av Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En liknande undersökning har även
gjorts för aktiniumemanation, som
utsänder två grupper av alfapartiklar med
en skillnad i energi av 340 ooo volt.
Alfapartiklar från radium och andra
aktiva substanser användas såsom
projektiler vid artificiell sprängning av
atomkärnor enligt Rutheriords geniala
metod (sedan 1919). Det är även
härvid nödvändigt att antaga, att
projektilen kan infångas och temporärt bindas
vid den träffade atomkärnan på olika
nivåer och att alfapartikelns övergång
till en lägre nivå därefter ger upphov
till en gammastrålning. En sådan effekt
har också i åtskilliga fall observerats.
Eii ny byggnadssten för materien.
Vid ett idylikt bombardemang med
alfastrålar utsända de atomkärnor, som
träffas av projektilerna, s. k.
vätestrålar, vilka utgöras av protoner
(vätekärnor). Protonerna äro således jämte
elektronerna och de sammansatta, men
ytterligt stabila alfapartiklarna de
byggnadsstenar, av vilka materien är
uppbyggd. De tyska fysikerna Bothe och
Becker funno emellertid (1930), att
be-ryllium, som besk jutes med
alfapartiklar, gav upphov till strålar av ett nytt slag, mera genomträngande än
gammastrålarna från radium och i elektriskt hänseende indifferenta.
Protoner och alfapartiklar äro positivt, elektronerna negativt laddade, men
be-rylliumstrålarna avböjdes icke i ett magnetiskt eller elektriskt fält och voro
således neutrala. Strålningen studerades följande år av makarna Joliot i Paris
— M :me Irene Curie-Joliot är dotter till M :me Curie. Som källa för
alfastrålningen användes polonium, som har förtjänsten att endast utsända
alfapartiklar, icke betapartiklar eller gammastrålar. Makarna Joliot gjorde den
överraskande upptäckten, att paraffin eller något annat vätehaltigt material i
be-rylliumstrålningens väg i sin tur utsände strålar av protoner, vilkas hastighet
uppgick till 30000 km/sek, d. v. s. en tiondel av ljusets. Om berylliumstrålningen,
såsom de antogo, utgjordes av etervibrationer, måste den för att ge upphov till
en dylik »Comptoneffekt» äga en energi av över 50 millioner volt. Men
alfapartiklarnas energi, som ju var processens primus motor, hade en energi av endast
sex millioner volt, och det såg således ut som om 44 millioner volt erhållits
ur intet!
Den nya strålningen studerades även vid Cavendishlaboratoriet av lord Ruther-
Lord Ernest Butherford vid
Cavendishlaboratoriet vid universitetet i Cambridge
i England.
(Cavendishlaboratoriet firade under 1932
lysande framg-ång-ar genom upptäckterna av
gam-mastrålningens ursprung, existensen av
»neutronen» och möjligheten av att spränga
atomkärnorna med partiklar, som erhållits på
artificiell väg.)
134
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
