- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tionde årgången (händelserna 1932) /
135

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ett märkesår i fysikens historia. Av Ansgar Roth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M, Joliot och M:me Iréne Curie-Joliot,
Paris, vilkas undersökningar lett till
upptäckten av en ny hyggnadssten för
materien, kallad »neutronen».

fords mångårige medarbetare dr James
Chadwick, som fann, att icke blott väte,
utan även ett stort antal andra ämnen
— helium, litium, beryllium, kväve, kol,
argon och luft — reagerade för
beryl-liumstrålarna och därvid utsände
atomkärnor. Han lyckades också visa, att
den från beryllium emitterade
strålningen icke var en ny art av
eterstrålning, av högre frekvens än alla dittills
kända gammastrålar, utan utgjordes av
neutrala partiklar, neutroner, med
massan ett och laddningen noll.

Existensen av en sådan partikel
förutsades av Rutherford redan 1920 på
teoretiska grunder, men det lyckades då
icke att experimentellt påvisa dess
tillvaro. Neutronerna äro på grund av sina
egendomliga egenskaper svära att
upptäcka. De utsända icke någon strålning och äro därför bland annat osynliga, de äro
elektriskt neutrala och avböjas således icke av elektriska eller magnetiska
krafter, repelleras icke av protoner eller elektroner, utan kunna, såsom Bohr visat,
gå rakt igenom åtminstone elektronerna. Ett sammanträffande med en proton
eller kärnan av en större atom leder dock i allmänhet till en stöt, varvid
neutronens rörelseenergi meddelas till atomkärnan. Att en berylliumkärna, som träffas
av en alfapartikel, utsänder en neutron, förklaras därmed att kärnan sannolikt
är sammansatt av åtta protoner, fyra elektroner och en neutron med en total
atomvikt lika med 9. Reaktionen åskådliggöres med följande formel:

Beg -j- H4 = C12 + neutron.
En alfapartikel (heliumkärna) utgöres av fyra protoner och två elektroner. När
dessa adderas till berylliumkärnans byggnadsstenar, erhållas tolv protoner och
sex elektroner, d. v. s. en kolatoms kärna med atomvikten 12, jämte den
bortilande neutronen.

Upptäckten av neutronen har självfallet mycket stor betydelse för förklaring
av materiens egenskaper. Partikeln utgöres liksom väteatomen av en proton och
en elektron, men dessa äro så tätt sammanslutna, att de nästan beröra varandra,
och ge därför icke upphov till något elektriskt fält i omgivningen. Neutronerna
gå rakt igenom all materia utan att avböjas och kunna naturligtvis icke
inneslutas eller förvaras i ett slutet kärl. Deras räckvidd i luft är nära två kilometer,
medan de mest slagkraftiga alfapartiklarna blott kunna tränga fram några få
centimeter!

På väg mot transmutationen.

Att använda alfapartiklar såsom projektiler för sönderskjutning av materien
är förenat med stora olägenheter. De radioaktiva ämnena äro sällsynta och
dyrbara. Partiklarna utslungas spontant i ett visst tempo, som icke kan förändras,

135

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:04:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1932/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free