- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tionde årgången (händelserna 1932) /
186

(1924-1941)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stockholmskrönika 1932

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

De under året pågående utvidgriingsarhetena på slussområdet åt Mälaresidan.

nadsavtalet, varför endast ett fåtal nya byggen påbörjades. Allt som allt tillkommo under
året 6,800 nya bostäder.

Krisen stimulerade utvandringen till trädgårdsstäderna, och där byggdes det under 1932
mera än under något tidigare år. De kommunala trädgårdsstädernas tillväxt under detta
enda år hade en omfattning, större än hela det dåvarande Saltsjöbaden. I den
inre staden var bostadsproduktionen huvudsakligen förlagd till Ladugårdsgärde, Fredhäll
och Kristineberg. Gärdet fick sina första 3,000 eldstäder klara på hösten, och de gingo åt
så gott som allesamman. Det var en massa gamla östermalmsvåningar, som tömdes i stället.
Bebyggelsen vid Fredhäll och Kristineberg var till största delen subventionerad av staden
och omfattade uteslutande smålägenheter, avsedda för mindre bemedlade. Även en del
stiftelser uppförde byggnader av detta slag.

Höghus och radhus — nya signaler.

I vissa kretsar började man under året ifrågasätta, om ej staden genom det spatiösa
bebyggandet av ytterområdena för mycket växte ut på bredden. Man skulle kunna spara
mark och minska kostnaderna för gator, ledningar och kommunikationer genom att bygga
radhus i stället för friliggande villor. På kommunalt håll trodde man inte, att radhuset
passade stockholmaren, men byggmästare Olle Engkvist uppförde 94 stycken vid
Ålstens-gatan, som gjorde allmänheten så intresserad, att man började planera radhusbebyggelse
även på andra områden.

I de nya delarna av den inre staden slog lamellsystemet igenom. På Gärdet gav man
lamellerna en höjd av åtta våningar, men på vissa av staden exploaterade områden började man
gå in för tre å fyra våningar, vilket mötte opposition. Höghus, förlagda på stort avstånd
från varandra och med grönska emellan, ansågos vara att föredraga framför tätare
bebyggelse med låga hus. Man stred även om platta och brutna tak, breda och smala hus,

186

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 20:12:35 2014 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1932/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free