Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetsmarknaden 1932. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
eller mindre omfattande
lönereduceringar. Alla de nya avtalen hade också ställts
på kort sikt, eller endast till årets slut,
för att bereda arbetsgivarna fria händer
att under hösten åter vidtaga
uppsägningar och framlägga de nya
avtalsförslag med ytterligare lönejusteringar, som
konjunkturläget kunde betinga. Redan
vid sommarens inbrott hade Svenska
lantarbetsgi varnas central förening
uppsagt sina avtal, berörande 17000
arbetare, och framemot hösten motsågs
allmän uppsägning av såväl export- som
hemmaindustriernas avtal. Även om
planer härpå förelegat, blevo de dock endast delvis realiserade. Under tiden i
oktober—31 december hade för den i Svenska arbetsgivareföreningen
sammanslutna industrien, handels- och transportväsendet kollektivavtal för tillsammans
243,000 arbetare kunnat uppsägas. Ännu inemot årsskiftet hade emellertid
uppsägningar skett endast för omkring 10,000 arbetare. Prolongationerna hade till
någon mindre del varit åtföljda av ömsesidigt och på förhand träffade
överenskommelser om lönereduktioner. Så var fallet vid tändsticksfabrikerna (5,000
arbetare), som fingo ackorden sänkta med 10 procent och även timlönerna
justerade. Vid de skånska kolgruvorna (2,000 arbetare) överenskoms om sänkta
ackord för gruvan vid Gunnarstorp. Ackorden blevo även reglerade nedåt vid
tvål- och parfym fabrikerna och vid kopparverken i Oskarshamn. Vid
bilreparationsverkstäderna, vilka numera brutit sig ut ur Sveriges verkstadsförening och
bilda ett särskilt yrkesförbund inom Svenska arbetsgivareföreningen, fördes
liknande förhandlingar men utan resultat. Omkring 600 arbetare vid de
organiserade bilverkstäderna nedlade arbetet, och denna strejk ■— den enda av någon
praktisk betydelse under hela senare halvåret — pågick ännu vid årets slut.
Rena prolongationer, som alla avsågo ett år, företogos av följande större
industrier: mekaniska verkstäder och skeppsvarv (54,000 arbetare), järnbruken och
järnbrukens gruvor (28,000 arbetare) konfektionsbransohen (6,500 arbetare),
cellulosa- och trämasseindustrien (14,700 arbetare), skofabriker och garverier
(9,200 arbetare), bokbinderier och litografiska tryckerier (4,500 arbetare),
chokladfabrikerna (3,400 arbetare), elektriska installationsbranschen (2,400
arbetare), hamnarna i Norrland (1,500 arbetare), vin- och spritcentralen (700
arbetare), en del lokala bryggeriavtal (1,000 arbetare) o. s. v. Sågverks förbundet,
vars arbetareantal på grund av de starka driftsinskränkningarna nedgått till
13,300, prolongerade sitt riksavtal, som innehåller »allmänna bestämmelser», och
de flesta lokala löneavtalen. En del av dessa, omfattande 800 arbetare, blevo
dock uppsagda, men nya avtal med smärre justeringar träffades före årets
slut. Beträffande pappersbruken (14,200 arbetare) fördes förhandlingar under
hela november månad med resultat, att avtalet prolongerades på ett år med
fortsatt giltighet för krisavdraget å 4 procent.
Det var den stora exportindustrien och den av utländsk konkurrens ansatta hem-
Arhets givaren-ror gängar en: — Vore det
inte klokare att vänta med slagsmålet tills
ovädret upphört? (Chatham.)
199
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
