Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modet 1932
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mattats, och höstens färger voro genomgående mörka, i ovanUga och intensiva nyanser,
som korint, mörkbrunt, Hla och mörka röda toner samt naturligtvis svart. Samtidigt
fram-kommo ett par för vintermode så ovanliga ljusa färger som klargrått och beige. För
aftonklänningar användes även matta pastellfärger, som ljusblått, rosa och mattgult.
Men det typiska för 1932 års mode kom vid höstens början: de vida ärmarna och den
stora vidden över axlarna. Den lilla pelerinen hade endast bebådat den stilutveckling, som
nådde sin kulmen i ett återupplivande av den verkliga ballongärmen, vilken användes på
aftonklänningen eller på aftonjackan, som också ofta hade formen av en till armbågen
nående cape, vilken avslutades med ett par skärpändar, vilka korsades fram och knötos bak,
och därigenom gav den höga empirmidjan, ett annat stilanslag i 1932 års mode. Ärmarna
voro över huvud taget klädernas mest accentuerade och arbetade del, de gjordes med mycket
intrikat skurna puffar och i halvraglan, i fårbogsmodell eller halvkorta. Även kapporna
gjordes med kraftiga puffärmar och mycken bredd över axlarna, vilken ofta åstadkoms
genom hela besparingar, selar av västar av pälsverk, som övergingo direkt i ärmen och
avslutades i halsen med högt uppstående kragar.
Typisk för 1932 års moder var även mängden av nya stoffer i ylle, sammet och
konst-silkescreper. På våren var yllespetstyget ett nytt och populärt material för blusar —
jumpern stickades även i spetsteknik — och till dräkter och kappor kommo nya ylletyger av
en dunmjuk, mycket matt och creperad kvalitet. För höstmodet skapades tyger i såväl ylle
som konstsilke med så starkt creperad yta att denna verkade »skrovlig» och »skrynklig».
Det fanns en silkecrepe, som föreföll hamrad, den kallades också för hammarslag, en
annan, cloqué, påminde om pergament i mönstringen, medan en tredje var lika starkt
creperad som sorgcrepen. Bland de många lösa, mjuka, creperade eller noppiga ylletygerna
märktes de angorablandade kvaliteerna, som också lanserades som stoff för
aftonklänningen. En av höstens mest uppmärksammade Parismodeller för aftonbruk var av svart
angoraylle med en kort cape av blanka, blå paljetter. Sammet, som också var ett av de
modernaste stofferna både för den fina mellanklänningen och den stora toaletten,
framställdes också enligt en ny teknik, randig som den enkla manchestersammeten, ehuru av
silke, eller med alldeles matt yta eller med så lång lugg att den imiterade hermelin eller
pressad, så att luggen låg åt olika håll och bildade ett slags bizarrt mönster. Även så
kallad rakad, alldeles lugglös sammet användes.
Jumpern bibehöll sin stora popularitet och stickades för sommarbruk — som nyss
nämndes — i spetsteknik med kort ärm och slutade i midjan. Yllejerseyn och trikån användes
mycket för dräkter, klänningar och strandpyjamas och förekom under sommaren rätt
mycket mönstrad i brokiga ränder.
Hattmodet däremot uppvisade inga större förändringar från föregående års. På våren
framkom den relativt stora, snett placerade bretonne-hatten, som ofta gjordes i vit filt.
För övrigt sågs under sommaren mycket barett-modellen och den alltid populära baskern,
som denna sommar även gjordes i filt och i angoraylle. På hösten kom en Hten platt, snett
sittande hattmodell, som gick djupt ned i pannan med en kokard eller rosett. Baretter av
pälsverk lanserades även och buros naturligtvis först och främst till pälskappan.
Pälskapporna företedde likaså den vida ärm- och axellinjen, svängdes in i midjan och
bleve vidare neråt. Den mycket korta päls jackan av korthårigt material blev mycket
modern, särskilt på eftersommaren och förhösten. Materialet för pälskappan och garneringen
på yllekappan var liksom föregående år först och främst persian. Mycket föl användes,
såväl i svart som brunt och niörkbeige. De korta päls jackorna gjordes ofta av halvpersian
och av rakat lamm. Som besättningsskinn började även skunk komma till synes igen.
Också på klänningarna såg man pälsverk som garnityr, små hermelinskragar på svarta
ylleklänningar eller släta svarta pälskanter på mera sportbetonade kläder. Enstaka
aftonklänningar voro även prydda med päls kring décolletaget eller försedda med axelklaffar därav.
Ifråga om skomodet behöllo reptilskinnen sin ledande ställning. Grå eller annan
natur-färgad ödla användes rätt mycket, sammansatt med svart chevreau. Under sommaren
sågs mycket kulörta skor, färg i färg med de brokiga kläderna. Promenad- och
sportskon gjordes till hösten i mycket kraftiga och rejäla modeller, bland annat i en ny
mockasintyp. För aftonbruk användes fortfarande vita sidenskor för infärgning, men även
silver- och guldskinnsskor började synas. Sandaletten behöll sig modern, även om man
efter sommarens slut kunde spåra en reaktion mot skorna med ovanläder uteslutande i
form av ribbor och smala remmar.
213
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
