- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tionde årgången (händelserna 1932) /
250

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1932 - Hjalmar von Sydow - Erland Nordenskiöld

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyckades han ena stridiga intressen till samförstånd och förebygga uppslitande strider. I det
svenska arbetets historia skall hans namn alltid nämnas med aktning och tacksamhet.
Ridderlig och ädel förhandlade han med sina motparter som en människa med människor.
Därmed vann han allas hjärtan och främjade samhällsfriden. Hans gedigna insikter och mogna
omdöme voro en värdefull tillgång för riksdagsarbetet. Hans ord vägde tungt och övade
stort inflytande vid ärendenas handläggning. Det blida draget i hans ansikte vittnade om
ett gott hjärta. Redbar och rättrådig var han i all sin vandel, trofast i vänskap, nobel i
tänkesätt.

Vid första kammarens plenum närmast efter dödsfallet tolkade talmannen, hr A.
Vennersten, ledamöternas tankar med orden:

Kunnig, klok och god var vår avlidne vän i all sin gärning, och icke minst satte dessa
hans egenskaper sin prägel på hans arbete och insatser i riksdagslivet. Vi veta alla, att von
Sydow på sitt försynta, vinnande sätt förfäktade de meningar, som han omfattade. Icke
minnes någon av oss ett stötande eller sårande ord. Dessa hans förnämliga egenskaper rönte
också erkännande långt utöver denna vår krets. Aktning och sympati vann von Sydow även
hos meningsmotståndare, och jag kan icke tänka mig ett vackrare eftermäle fÖr den
dugande mannen.

Bland de minnesord, som publicerades i pressen, återgivas här följande:

Socialministern Sam Larsson: Hjalmar von Sydow var förvisso en av vår tids allra bästa
och mest vidsynta medborgare. Han leddes i sitt handlande av en allmänanda och ett
medborgarsinne, som höjde honom över de intressesynpunkter, han till synes företrädde. När
en gång de senaste årtiondenas arbetsstrider komma att få sin historia skriven, skall på dess
blad komma att ristas en runa över Hjalmar von Sydows insatser till samhällslugnets
fredande, som framtiden kommer att minnas som en av denna tids största gärningar.

Landsorganisationens ordförande Edvard Johanson: Vid otaliga tillfällen har Hjalmar von
Sydow lyckats åstadkomma uppgörelse utan strid, även då det tett sig fullkomligt hopplöst.
Personligen var han särdeles sympatisk i sitt uppträdande. Hans sätt att argumentera
saknade all arrogans och kunde snarast karaktäriseras som den personifierade älskvärdheten.
Han var en motståndare som tillvann sig aktning.

Socialfullmäktigen Herman Lindqvist: Under de många år jag kommit i beröring med
Hjalmar von Sydow — tidigare oftast som motståndare — har han alltid visat sig vara en
rättskaffens man, en uppriktig och ärlig människa. Sitt arbete för arbetsgivareföreningens
bästa bedrev han med en energi, som måste väcka respekt, även om den ej var odelat
glädjande för oss i det motsatta lägret.

Representanter för de norska, danska och finländska arbetsgivareorganisationerna
vitsordade enstämmigt, att Hjalmar von Sydow på detta område var det nordiska samarbetets
obestridde ledare.

Erland Nordenskiöld.



En bland Sveriges internationellt berömda forskare gick natten till den 5 juli bort med — professorn friherre Erland Nordenskiöld i Göteborg. Han var vid sin död, som orsakats
av sviter efter en under hans sista forskningsresa ådragen klimatsjukdom, endast 55 år
gammal.

Son till den frejdade upptäcktsfararen Adolf Erik N., begav sig Erland Nordenskiöld
redan vid 21 års ålder, d. v. s. år 1899, som nybliven fil. kand. ut på den resa till Patagonien
som blev bestämmande för hans forskargärning. Åren 1901—02 företog han i sällskap med
Eric von Rosen, Robert Fries m. fl. en ny, mera omfattande expedition, denna gång till
gränstrakterna mellan Argentina och Bolivia. De sydamerikanska indianstammarnas
historia, sådan den kan utläsas ur arkeologiska och recenta fynd, ur seder, bruk och traditioner,
var hans arbetsuppgift. Under en expedition 1904—05 sökte han kontakt med den peruanska
kulturen, och en färd 1908—09 ägnades företrädesvis åt Bolivia.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 16:04:27 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1932/0250.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free