Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1932 - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norden igs2.
Norge,
Norges regering ip32:
K o 1 s t a d, P., statsminister, dessutom
finansminister till 25 februari, tjänstledig
på grund av sjukdom till 14 mars, då han
avled.
H u n d s e i d, J., stats- och
jordbruksminister efter 14 mars.
B r a a d 1 a n d. B., utrikesminister.
Q u i s 1 i n g, V. A. L., försvarsminister.
Sundby, J., jordbruksminister till 25
februari, därefter finansminister.
L a n g e 1 a n d, R. O., arbetsminister.
L i n d b o e. A., justitieminister.
Vik, J. N., socialminister.
K i r k e b y-G a r s t a d, J. L.,
jordbruksminister 25 februari—14 mars, därefter
handelsminister.
T r 36 d a 1, N., kyrkominister.
Larsen, P., handelsminister till 14 mars.
Den norska regering, som vid årsskiftet 1931—1932 satt vid styret, antogs i
initierade kretsar komma att bli tämligen kortlivad. Den hade ett svagt
parlamentariskt underlag — bondepartiet, som endast räknade 25 av stortingets 150
medlemmar–och den ansågs icke heller representera något genomsnittligt taget
högre mått av personlig skicklighet. Å andra sidan stod den redan från sitt
tillträde inför mycket svåra uppgifter. Ministären Kolstad hade avlöst
vänsterkabinettet Mowinckel, när detta föll på frågan om den s. k.
Lilleborgskoncessio-nen. Den nya regeringen uppfattades inom oppositionspartierna som en
parlamentarisk nödfallsutväg. Den förde visserligen Lilleborgs frågan i hamn, ehuru
på för staten oförmånligare villkor än Mowinckels regering kunnat bjuda, och
därmed borde den, ansåg man åtminstone på vänstersidan, ha fyllt sin egentliga
uppgift och avgått. Den fortfor emellertid att regera.
De frågor, som togo regeringens intresse och kapacitet i anspråk, voro helt
naturligt i första hand av ekonomisk art. Statsräkenskaperna för budgetåret
1930—1931 visade en brist på 9,5 mill., och det stats finansiella läget hade
dessutom tillspetsats bl. a. genom att landet hösten 1931 liksom övriga nordiska
länder övergivit guldmyntfoten. Den budget, som bonderegeringen förelade det
den 12 januari sammanträdande stortinget, utmärktes också av en allvarlig
strävan att nedbringa statsutgifterna. Siffermässigt uttryckte sig denna strävan
just i den summa, som föregående års räkenskaper visade i brist, nämligen
9,5 mill. kr., men åtskilliga av besparingarna visade sig vid närmare eftersyn
vara betingade av att för ändamålet föreslagna ändringar av lagar och
stortingsbeslut godkändes av den lagstiftande församlingen. På initiativ från venstre
tillsattes en speciell kriskommitté, bestående av de fyra stora partiernas
ledare, vilka skulle penetrera budgeten. Långt ifrån att denna kommitté skulle
leda till nya besparingar, framfördes inom densamma från vänster och med
anslutning från arbetarpartiet förslag till ökade utgifter för den sociala
omvårdnaden, ett förslag, som sedermera drevs igenom i stortinget och medförde
en nödtvungen ökning av de direkta skatterna till staten med tio procent.
Vid årsslutet 1932 föreföll kabinettets ställning om möjligt ännu svagare än
ett år tidigare. Det finansiella läget hade ytterligare försämrats genom att be-
325
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
