Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1932 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillverknings- och utskänkningsrättigheter samt bestämmer antalet
utminuterings-ställen och maximikvantiteten för inköp samt villkoren för och
maximikvanti-teterna vid utskänkning. Utan vare sig motbok eller annan legitimation fick
var och en, som fyllt 21 år, fri inköpsrätt. Utminutering var förbjuden dagen
före och dagen efter sön- och helgdagar samt under vissa helgperioder. De
allra flesta av dessa s. k, svarta dagar blevo emellertid avskaffade genom en
lagändring på hösten, varvid avgörandet i riksdagen kom att hänga på lotten.
Den nya ordningen trädde officiellt i funktion den 5 april, till vilken dag alla
bord på Helsingfors’ restauranger fulltecknats tre veckor i förväg, medan
tidningarna fylldes av utländska vin- och spritannonser.
Det förbudsfria tillståndets start skedde utan allvarligare excesser. Tvärtom
ansågo sig myndigheterna rätt snart kunna konstatera, att
nykterhetstill-tillståndet förbättrats. Under året prövade sig monopolet fram ifråga om
ut-skänkningsbestämmelserna — redan efter kort tid uppmjukades bestämmelserna
om mattvång för att senare åter skärpas. På hösten fattades beslut om
inskränkning av antalet utskänkningsställen. Den legala alkoholhandeln fick under året
mindre omfattning, än man från början beräknat, delvis till följd av den
ekonomiska krisen, delvis måhända på grund av den alltjämt i viss omfattning
pågående smuggeltrafiken. På landsbygden föranledde emellertid under året den
nya ordningen ingen nämnvärd mildring i dryckessederna. Antalet mord och
andra blodsdåd var alltjämt oroande stort, och man diskuterade vid årets slut
nödvändigheten av restriktiva ingrepp i landsbygdens nöjesliv, strängare kontroll
över innehav av skjutvapen samt eventuellt förbud mot att allmänt bära puukko,
den nationella finska slidkniven.
Tilldrog sig förbudets upphävande under årets första månader en stor del
av den offentliga uppmärksamheten, så hindrade detta emellertid icke, att man
samtidigt rätt allvarligt påmindes om den alltjämt i landet och särskilt på den
prövade landsbygden utbredda oron. Vid årsskiftet talades det en del om den
av en av de s. k. kristidsrörelserna igångsatt aktion för en frivillig j ättekonkurs’
av Finlands skuldsatta bönder, vilken enligt vad det utlovades skulle komma att
överskrida en milliard mark. Skuldbelastningen av jordbruken, vilken från rätt
höga tal före kriget reducerats till ett minimum genom krigs- och
efterkrigs-årens stora myntförsämring, hade under det närmast föregående decenniet åter
rätt snabbt ökats, särskilt i landets södra del och framför allt beträffande de
mindre och de största jordbruken. Inteckningsskulderna voro alltjämt icke
avskräckande höga, men de kommo att för många kännas som en outhärdlig börda,
dels på grund av de höga räntesatserna, dels och framför allt på grund av
jordbrukets av krisen vållade ringa räntabilitet. Dessa böndernas svårigheter hade
givit kraft åt kristidsrörelsens krav på lagtvungen räntebegränsning, vilket under
årets förra hälft med knapp majoritet upptogs av agrarpartiet som ett
dags-politiskt krav. Dessa lantallmogens svårigheter lågo även bakom den oro, som i
februari fick ett så våldsamt utbrott i Mäntsälä.
Man hade redan tidigare haft en känsla av, att den egentliga Lapporörelsen
höll på att förlora sin makt över mängdens sinnen och att cle enstaka
våldshandlingarna utfördes av fåtaliga grupper av desperata. Det väckte därför ingen
synnerlig uppmärksamhet, när den 25 januari landshövdingen i Nylands län
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
