Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världsutställningen i Chikago 1933
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Burnham och John A. Holabird samt Paul Philippe Cret från Filadelfia och Arthur
Brown J :r från San Francisco. De olika byggnaderna voro i regel ritade av en eller flera
medlemmar av denna arkitektkommission, som gemensamt planlagt utställningen som en
helhet.
Liksom Stockholmsutställningen 1930 avsåg Chikagoutställningen att vara en
arkitektonisk programmanifestation. Den representerade de i viss mån extremt utdragna
konsekvenserna av en stil, som redan kommit till uttryck i de senaste årens stora skyskrapebyggen.
Med den europeiska funktionalismen äger denna stil ett gemensamt drag i reaktionen mot
de historiska och framför allt klassiska stilarna. Däremot skiljer den sig från denna
genom sin starkt dekorativa inriktning, och i sin strävan att skapa en ny
monumentalarkitektur, byggd framför allt på en gigantisk massverkan, närmar den sig ofta den
preklas-siska, fornorientaliska eller fornamerikanska arkitekturen. De luftiga järnkonstruktionerna
och de lätta byggnadsmaterialen döljas bakom ett dekorativt skal, som söker illudera en
verkan av massiva klippblock.
I utställningsbyggnaderna underströks detta dekorativa drag ytterligare av den
utomordentligt grälla färgbehandlingen, som omhänderhafts av Joseph Urban. Liksom färgen
spelade ljuset en mycket betydande roll för utställningsarkitekturens verkan. Alla slag av
belysningseffekter hade använts, och särskilt förekommo färgat ljus, fasadbelysning och
neonljus i större utsträckning än någonsin tidigare i Amerika. Effekten var i vissa
avseenden fascinerande men gick ej heller helt fri från den färggrannhet, som utmärkte
utställningsarkitekturen i dagsljus. Av största verkan voro de väldiga strålkastarbatterier,
vilkas ljus nattetid spelade över himlavalvet och av vilka ett enda hade en styrka av nära
2 milliarder normalljus. En säregen effekt var också belysningens tändande på
invigningsdagen av en stråle från stjärnan Arcturus, som beräknades ha varit på väg till jorden
sedan invigningen av den förra världsutställningen i Chikago 1893.
De flesta utställningsbyggnaderna samlade sig kring den huvudgata, Leif Erikson Drive,
som genomlöpte det inte mindre än cirka 6 km. långa utställningsområdet, men en del av
de största och förnämsta byggnaderna lågo också på andra sidan de båda lagunerna. Tvärs
över dessa löpte en linbana, upphängd i två 188 m. höga ståltorn, utställningens vidast
synliga byggnadsverk. Till de arkitektoniskt mest framträdande utställningsbyggnaderna
hörde främst Hall of Science, ritad av Filadelfia-arkitekten Cret, en väldig
byggnadsmassa, omslutande en U-formig gård med utställningens största festplats,
Newyorkarki-tekten Hoods Electrical Building, frapperande särskilt genom sina jätteskulpturer, och den
av Chikagoarkitekterna Holabird, Burnham och Bennett ritade Travel and Transport
Building, »huset som andades», som med sin i tolv ståltorn upphängda, i förhållande till
underlaget fritt rörliga kupol närmast kunde betecknas som en arkitektonisk kuriositet.
De nämnda byggnaderna inneslöto också huvuddelen av det egentliga utställningsmaterialet,
de grupper, som hade till uppgift att belysa ett århundrade av framsteg inom vetenskap
och teknik. Ett utomordentligt omfattande och värdefullt, ehuru något ojämnt material
var här samlat och exponerat på ett i många avseenden glänsande sätt. Stora modeller av
industriella anläggningar, vetenskapliga apparater och pedagogiska monteranordningar gåvo
en levande bild av vetenskapens och teknikens utveckling, ehuru kanske alltför rik för att
samla sig till en verklig enhet. Utom de nu nämnda byggnaderna med avdelningar för
biologi, kemi, geologi, matematik, fysik och medicin, elektricitet, radio och
kommunikationsväsende, funnos andra för sociala vetenskaper, jordbruk och trädgårdsskötsel m. m. samt
en bostadsavdelning, omfattande bl. a. en serie fristående villor av liknande typ som
Stockholmsutställningens. En annan stor utställningsgrupp bildade den federala regeringens och
de olika staternas expositioner, vartill kommo en del mera kommersiellt betonade
utställningsgrupper. Till dessa kunna bl. a. räknas General Motors och Chryslers stora
byggnader, den förra med en i gång varande sammansättningsfabrik för automobiler. Till
kommunikationsavdelningen hörde även en stor friluftsgrupp med bl. a. tre fullständiga
järnvägståg, två amerikanska och ett engelskt, samt en mängd av historiskt material.
io6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
