Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1933. Av professor T. Thunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han i besittning av tillräckligt med binjurematerial för att isolera hexuronsyra
i de mängder, som behövdes för ett ingående studium av ämnets kemi och
biologiska funktion.
Man befann sig nu uppenbarligen i tidens fullbordan. Flera forskare lämnade
viktiga bidrag till lösning av C-vitaminets gåta. Sålunda visade tysken Tillmans,,
att antiscorbutiskt verkande växtsafter voro typiskt lätt oxiderbara. Till
samma resultat kommo i Förenta staterna King och hans medarbetare. De klarlade
också den lätt oxiderbara substansens karaktär av syra. King och medarbetare
funno vidare, att den ur apelsinsaft erhållna, mot skörbjugg verkande syran var
identisk med Szent-Györgyis hexuronsyra och att det ur binjurbarken
framställda preparatet botade skörbjugg på samma sätt som apelsinsaft.
Själv hade S. hela tiden varit intensivt verksam och även med sig associerat
framstående representanter för vitaminforskning och kolhydratkemi. Sålunda
prövade de engelska forskarna Zilva och Harris ett av S. framställt
hexuron-syrepreparat. Dess därvid kontrollerade starka verkan som antiscorbutikum
gjorde, att hexuronsyran nu omdöptes till »ascorbinsyra», det är tytt »syra, som
verkar mot skörbjugg».
Under vanliga förhållanden kunde saken därmed synas klar. I själva verket
återstod ännu den kanske svåraste delen av bevisföringen.
Erfarenheten från vitaminforskningen har visat nödvändigheten att beakta
möjligheten, att även preparat med stark vitaminverkan kanske hålla det
verksamma vitaminet endast såsom en i ringa mängd förekommande bibeståndsdel.
Även ascorbinsyrans C-vitaminverkan beror kanske under sådana förhållanden
alls ej på ascorbinsyran själv utan på någon denna syra vidhäftande substans
av helt annan kemisk sammansättning. Den dagsdos av ascorbinsyra, som
be-höves för att skydda marsvin på C-vitaminfri kost från skörbjugg, är
visserligen ganska liten, 0,5 till 1,0 milligram. Då man emellertid vet, att andra
vitaminer kunna vara verksamma i mängder av lika många mikrogram, alltså i en
storleksordning tusen gånger mindre än den, vari ascorbinsyran verkar, måste
man tänka sig möjligheten av, att C-vitaminet kunde förekomma vidhäftande
ascorbinsyran i proportionen 1:1000 och att ascorbinsyrans effekt mot skörbjugg
berodde på denna »förorening». Vissa egendomligheter med ascorbinsyrans
smältpunkt talade för övrigt för, att substansen ej var kemiskt fullt enhetlig.
Direkta försök för klarläggandet av saken voro därför ofrånkomliga.
De härför nödvändiga ascorbinsyremängderna voro så stora, att det var svårt
att framställa dem t. o. m. ur numera tillgängligt binjurematerial.
Det var därför ett stort framsteg, då S. upptäckte en ny, rikt givande och
outtömlig källa till ascorbinsyra. En av de många underarter, i vilka rödpepparns
moderväxt, den välkända Solanacéen Capsicum annuum, förekommer, befanns
hålla ascorbinsyra i stark koncentration och i lätt framställbar form. Tack vare
denna upptäckt kunde Szent-Györgyi och en hans amerikanske medarbetare,
Svirbely, hösten 1932 framställa ett halvt kilo kristallinisk ascorbinsyra. Härmed
stod material i överflöd till förfogande för nu nödvändiga undersökningar av
ascorbinsyra. Särskilt inriktade sig Szent-Györgyi och hans medarbetare, till
vilka nu ytterligare v. Vargha sällat sig, på att frigöra ascorbinsyran från någon
IIO
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
