Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1933 - Johan Thyrén - Gustaf Cederström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till hans utomordentliga framgångar såsom vältalare bidrogo sådana yttre betingelser
som stämmans och gestaltens behärskade kraft, en sällsynt uppdriven memoreringsteknik
samt logisk reda och klarhet i tankegången. Samma begåvning gjorde Thyrén till en
ypperlig föreläsare både som akademisk professor och som populärvetenskaplig resetalare.
I denna senare egenskap genomkorsade han under många år vårt land och samlade också
på de minsta orter stora åhörarskaror kring sin kateder. Som varm försvarsvän gjorde
Thyrén en viktig personlig insats i valarbetet våren 1914, men han tillhörde under sin
riksdagstid icke något politiskt parti.
Johan Thyrén var, skrev professor Olof Kinberg i Svenska Dagbladet, en viking och en
renässansmänniska. Han hade vikingens färdlystnad, längtan efter nya erfarenheter och
Spännande, farofyllda företag. Det fanns också knappast någon vrå av världen, där han
inte kände sig hemmastadd. Av renässansens människotyp hade han den individualistiska,
på egen kraft förtröstande inställningen till livet och en kunskapstörst, som gjorde honom
till en polyhistor, för vilken intet vetande liksom intet mänskligt var främmande.
Gustaf Ceäerström,
d. professorn och direktören vid Konsthögskolan friherre Gustaf Cederström avled
den 20 augusti i Stockholm. Han var född 1845 och ägnade sig från början åt den
militära banan, men tog avsked 1870 och var därefter helt konstnär. Sina studieår tillbragte han
i Diisseldorf och Paris.
Det var främst som skildrare av dramatiska episoder under Karl XH-krigen, som
Cederström vann världsrykte. På världsutställningen i Paris 1878 väckte han uppseende med den
stora tavlan »Karl XH :s lik bäres av soldater över norska fjällen». Tavlan fick andra
klassens medalj och inköptes av storfurst Konstantin. 1 fortsättningen utförde han ett flertal
kompositioner med liknande motiv, såsom »Stenbock talar till folket i Malmö» (i Malmö
rådhus), »Den 30 november 1718», »Efter segern vid Narva», »God morgon, gossar!»
(Karl Xn ridande framför fronten), »Magnus Stenbock med sina getapågar» samt smärre
genreartade motiv. Även ett flertal andra målningar med historiska motiv ingå i hans
produktion. Cederströms stora genombrottsverk »Likfärden» blev den populäraste tavlan
i Sveriges hela konst. Genom de skildringar av karolinernas liv och bragder, som han
skapat, har han, skrev Karl Asplund i Svenska Dagbladet, givit vårt folk i ett par
generationer den bestående föreställningen om, hur det såg ut då det svenska stormaktsväldet
föll. Man känner hur gammalt karolinblod runnit fortare genom ådrorna, när han målat
en duk som »Standaret», med en ensam karolin högrest stående vid fanbärarens lik
an-stormande ryska ryttare till mötes. Och genom »Likvakan i Tistedalen» drar en fläkt
av den dova ödesstämningen, icke som ur ett karolinskt gravvalv utan med levande andetag
av ett svenskt sinne, som aldrig kunnat eller velat frigöra sig från storhetstidens andliga
arv. Oändligt många svenskar ha dessa tavlor givit den första väckelsen till historiskt
och fosterländskt kännande. Med sin levande naturell, sitt intresse för människor och för
socialt liv skapade Cederström även en så ursvensk allvarsbild ur allmogens liv som
»Begravning i Alsike» — hans slakts hemsocken. I den stora duken »Frälsningsarmén»
i Göteborgs museum med Miss Booth predikande i en krog glorifierade han också den
stridbara tapperheten. Det djupt mänskliga draget hos Cederström kommer slutligen fram
i porträtten, huvudsakligen genreartade porträtt av dem, som stått honom nära.
Gustaf Cederström verkade även såsom författare. Redan 1913 gav han ut sina »Minnen»,
men dessa blevo icke en avslutning utan en början till en hvlig litterär verksamhet. I
»Strövtåg och funderingar» 1915 gav han uttryck åt sitt livliga sinnes reaktioner inför
dagens händelser och stämningar, och dessa böcker följdes av andra, den sista 1929.
Cederström blev professor vid Konsthögskolan 1887 och var skolans direktör 1899—1911.
Därtill fick han ofta bära arbetsbördan vid den svenska konstens representation
utomlands, såsom vid utställningar i Köpenhamn, Berlin och Miinchen.
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
