Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nationalsocialistiska revolutionen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funna propagandamaterialet begagnades av nationalsocialisterna, som nu omedelbart ryckte
fram till dominerande inflytande i riksregeringen, till att på ett sätt, som annars icke varit
möjligt, slå ned på motståndarna till vänster. Endast några timmar efter branden företogos
masshäktningar och utfärdades en nödförordning, varigenom undantagstillstånd
genomfördes i hela tyska riket och de i Weimarförfattningen garanterade individuella fri- och
rättigheterna i stor utsträckning upphävdes. Hela den kommunistiska pressen förbjöds för
en månad framåt, den socialdemokratiska för en tid av 14 dagar.
Ingripandet mot socialdemokraterna skedde under uppgift att van der Lubbe skulle ha
stått i förbindelse med den tyska socialdemokratien. I själva verket visade det sig under
den senare inledda, nära tre månader långa processen mot van der Lubbe och hans
med–anklagade, att varken Torgler eller någon av bulgarerna kunde överbevisas om delaktighet
i brandanläggningen. Genom domstolens utslag den 23 december dömdes van der Lubbe till
•döden, medan hans medanklagade frikändes. Ännu vid årsslutet kvarhöllos de i
»skyddshäkte».
Som följd av den nya situationen lades en ofantlig makt i riksregeringens hand. All
kommunistisk och socialdemokratisk propaganda bragtes i ett slag till tystnad, medan den
nationalsocialistiska agitationen fick ett obegränsat herravälde och under dr Göbbels’ med alla
nya hjälpmedel arbetande, tekniskt fulländade regi lyckades framkalla en masspsykos, som
kom valdeltagandet den 5 mars att slå alla dittillsvarande rekord. Den för den fortsatta
utvecklingen så betydelsefulla kraftmätningen, vid vilken tysknationella partiet, Stahlhelm,
Thiiringer Landbund och Landvolk enades inom den s. k. svart-vit-röda kampfronten, gav
följande resultat:
Antal mandat Andel i procent Röster i tusental
5 mars 6 nov. 5 mars 6 nov. 5 mars 6 nov.
Nationalsocialister ................ 288 196 44,1 33,1 17,270 11,737
Kampfront Sehwarz-Weiss-Rot ..... 52 52 7,9 9,0 3,134 3,049
Wurtembergska vinodlarna ........ 1 2 0,2 0,3 84 105
Tyska bondepartiet (Bayern) ....... 2 3 0,3 0,4 114 149
Tysk-hannoveranerna.............. — 1 0,1 0,2 48 64
Tyska folkpartiet ................. 2 11 1,1 1,9 432 662
Kristligt-soeiala folktjänsten....... 4 5 1,0 1,3 384 404
Ekonomiska partiet ............... — 1 — 0,3 — 110
Oentrum ......................... 73 70 11,3 11,9 4,423 4,230
Bayerska folkpartiet .............. 19 20 2,7 3,1 1,074 1,096
Statspartiet ...................... 5 2 0,8 1,0 334 339
Socialdemokraterna ............... 120 121 18,2 20,4 7,177 7,252
Kommunisterna ................... 81 100_12,3 16,9_4,846 5,981
Summa 647 584 39,324 35,472
Valet blev resultatet av vad som praktiskt taget var ett av nationalsocialisterna förvaltat
propagandamonopol och ledde till att partiet med hjälp av »Kampfront» lyckades nå
cn knapp röst- och mandatövervikt för partiet. Detta betydde bl. a. att centerpartiet för
första gången förlorat sin vågmästareställning. De största framgångarna inhöstade
nationalsocialisterna i Sydtyskland, där flerstädes deras röstetal nästan fördubblades. Samtidigt
försiggingo valen till preussiska lantdagen, där den nationalsocialistiska procentsatsen steg
från 36,3 till 43,9 och den svart-vit-röda kampfrontens andel från 7.9 till 9,3 procent.
Riksregeringen kom härigenom att förfoga över en säker majoritet även här eller 254
mandat av 474. Redan före valet hade genom en särskild förordning av rikspresidenten de få
rättigheter, som efter införandet av kommissarieförvaltningen för Preussen kvarlegat hos
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
