Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1933. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
viljades till fortsatt utstyckning ay småbruk, beskattningen av jordegendomar minskades
med 20 millioner genom nedskrivning av amtskommunernas jordbeskattning, bankernas
inlåningsränta begränsades till 3 procent och sparbankernas till 3 ¥2. En stor krisfond
upprättades, ansenliga belopp ställdes till förfogande för nybyggnader, kommunerna erhöllo ett
extra tillskott till krishjälp, en lag om utdelning av nötkött till under krisen lidande
genomfördes etc. Genom alla dessa åtgärder hade, yttrades det från borgerligt håll, lantbruket
fått i både påse och säck. Kapitalet och löntagarna finge betala räkningen.
Under våren genomfördes också den länge förberedda stora socialreformen, som bar
socialminister Steinckes namn. Reformen innebar en rationalisering av det sociala
hjälp-arbetet, en kodifiering av den splittrade sociallagstiftningen och en ändrad fördelning av
utgifterna mellan stat och kommun inom en, såsom det utlovades, praktiskt taget oförändrad
kostnadsram av 204 millioner kronor. Medan statens bidrag skulle ökas från 70 till 82
millioner, skulle kommunernas sänkas från 87% till 68 millioner, de socialförsäkrades
bidrag ökas från 33 1/2 till 40^2 millioner och arbetsgivarnas bidrag ökas från 12 V2 till 13 %
millioner.
Under våren förde Danmark, liksom de övriga nordiska länderna, förhandlingar med
England om handelsavtal, och i slutet av april undertecknades ett engelsk-danskt avtal för
tre år, vilket var Englands första handelsavtal efter Ottawakonferensen. Danmark fick
garanti mot tullar, resp. tullhöjningar på sina viktigaste utförselvaror, särskilt tullfrihet för
bacon och skinkor. Vidare erhöll Danmark rätt leverera minst 62 procent av Englands icke
brittiska införsel av bacon och skinkor samt garanterade minimikvanta av smÖr, ägg och
fisk, om kontingentering skulle införas för dessa varor. På några få industriprodukter
uppnådde Danmark tullsänkningar. I gengäld måste Danmark för viktiga varugrupper medge
tullnedsättningar eller tullbegränsningar. Vidare skulle Danmark öka sina inköp i England
av kol, järn, stål, jute, salt, salpeter och pergamentpapper — minst 80 procent av Danmarks
kolimport skulle tas från de Förenade kungarikena med risk, att avtalet eljest kunde
uppsägas. Danmark hade sålunda uppnått en viss trygghet för sin livsmedelsutförsel, men
inom en begränsad ram, som ytterligare kunde sammanträngas. I själva verket reducerades,
sedermera baconkontingenten i flera repriser. Mot lantbruksexporten till Tyskland restes
även nya hinder.
Under sommaren bearbetade en parlamentarisk »Landbokommission» jordbruksfrågorna
och framlade på hösten en serie förslag, om vilka de fyra huvudpartiernas representanter
— alltså även de konservativas — kunde enas. Men när det blev fråga om att genomföra
dessa förslag i riksdagen, framställde regeringen krav på kompensationer. Nya
kompromissförhandlingar följde, men strandade — ett förslag om en extra 10 procents
bruttoskatt på ränteinkomster lär framför allt ha stött på ett enhälligt motstånd från de
konservativas och venstres sida. Riksdagen åtskildes och sammankallades ånyo. Förhandlingarna
återupptogos och ledde slutligen i december till en ny politisk kompromiss mellan
regeringspartierna och venstre, vilken först och främst omfattade en serie prisstegrande åtgärder
för jordbruksprodukter. I enlighet med Landbokommissionens förslag infördes en glidande
avgift — d. v. s. i realiteten en tull, även om termen undveks — på importerad spannmål,,
så avvägd att priset för 100 kg. cif dansk hamn aldrig skulle kunna sjunka under 11
kronor, medan avgiften helt skulle bortfalla, när priset nådde upp till 13 kronor.
Rågbrödspriset skulle emellertid ej få höjas utan jordbruksministerns medgivande. Köttregleringen
förnyades, men slaktavgiften höjdes till 20 kronor för vuxna djur och 15 kronor för
gödkalv. Även svinregleringen förnyades, men en slaktavgift på svin tillkom. Vidare infördes
en smöravgift med syfte att hålla hemmamarknadens smörpris uppe i minst 2: 10 och högst
328
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
