Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1933. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den 1 och 3 juli gick så landet till val. Under intryck av de samtida händelserna i
T3^sk-land väntade man i vissa kretsar stor framgång för den antidemokratiska folkrörelsen.
Denna folkrörelse, som redan från början var inställd på att hänsynslöst begagna brutala
och illegala medel i sin kamp, hade liksom den tyska nazismen efter kommunismens
illegali-sering vidgat sina mål till att gälla även det socialdemokratiska partiets krossande.
Rörelsen gick så långt i sin kopiering av tyska och italienska förebilder, att den dessutom
riktade sig mot judar och frimurare, av vilka Finland blott hade fåtaliga och föga
inflytelserika. Ja, likheten med Tyskland sträckte sig ända därhän, att i överensstämmelse med
den tyska Wotankulten en finsk prästman, författaren Arvi Järventaus, manade till
samling kring en finsk stamgud, en heimojumala, gemensam för finnar, ester och ungrare.
I Finland fick en från Tyskland lånad, det germanska blodet förgudande ideologi bl. a.
motivera kampanjen mot Finlands germanska folkdel. Det hände till och med, att man
jämförde svenskarnas ställning i Finland med judarnas i Tyskland.
Den nationalistiska, diktaturkrävande folkrörelsen var emellertid långt ifrån enig. Den
hade förökat sig genom klyvning. Vid dess sida stodo två grenar av den så kallade
landskapsrörelsen, de till de icke marxistiska arbetarna vädjande finska arbetarpartiet och
finska folkpartiet, finska folkrörelsepartiet, som var något tydligare nazifierat än
fosterländska folkrörelsen och stod under ledning av en kapten Kalsta, som separerat från Lappo,
då han icke vann full anslutning till en efter en tysk studiefärd utarbetad organisationsplan,
samt slutligen det renodlade Finlands nationalsocialistiska parti under professor Yrjö Ruutu.
Förutom dessa grupper, vilka alla mer eller mindre tydligt emanerat från den rörelse, som
skulle befria Finland från partiväsendet, tävlade andra smågrupper om valmännens röster:
den äktfinska, krismännen, småbrukarna. Högern hade ingått valallians med folkrörelsen,
vars program partiet i mycket accepterat.
Valet skedde under ett något lamare deltagande än 1930 — 1,108,025 röstande mot
1,130,028 tre år tidigare. Samlingspartiet och fosterländska folkrörelsen erhöllo 186,824
röster och 32 mandat (därav 13 representanter för Lappos folkrörelse) mot 213,043 röster
och 42 mandat år 1930. Det liberala finska framstegspartiet ökades från 65,830 till 82,476
röstande men erhöll oförändrat 11 mandat. Agrarpartiet gick tillbaka från 308 280 till
249,086 röstande och såg sin mandatsiffra minskad från 59 till 53. Socialdemokraterna
ökades från 386,026 till 412,759 röstande och från 66 till 78 mandat. Småbrukarpartiet hade
vuxit från 20,883 till 36,817 och erhöll 3 mandat i stället för sitt förutvarande enda. Finska
folkpartiet erhöll 8,549 röster och 2 mandat. De övriga finska smågrupperna erhöllo
sammanlagt 16,129 röster och förblevo orepresenterade.
Svenska folkpartiets röstsiffra sjönk från 122,589 till 115,385, men partiet lyckades med
nöd och näppe behålla sina 21 mandat, vilka voro en oundgänglig förutsättning för att
gruppen skulle erhålla två representanter i riksdagens större utskott. Den svenska
röstsiffrans tillbakagång berodde delvis därpå, att svenska arbetare som en reaktion mot det
med den finska högern sympatiserande landsförbundet för borgerlig samhällsutveckling
inom svenska folkpartiet överflyttade sina röster till arbetarpartiet, vilket också lyckades
placera 5 svenska socialdemokrater mot tidigare 2. Även inom den svenska gruppen
gjorde sig samma tendens gällande som vid röstfördelningen mellan de olika finska
grupperna. Sålunda hade i Nylands valkrets »landsförbundets» röstsiffra reducerats från 29,000
till 18,000, medan samtidigt den svenska huvudfraktionens röstetal stigit från 21,000
till 34,000.
Valet var ett klart nederlag för folkrörelsen och samlingspartiet. Socialdemokraterna
kunde genom sin kvalificerade majoritet förhindra all brådskande lagstiftning, de borgerliga
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
