Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1934. Av professor T. Thunberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Årets Nobelpristagare i medicin: fr. v. George R. Minot, George H. Whipple och William P. Murphy
i sitt laboratorium.
"Döds-anämiens’’ besegrare Nobelprislönade.
Den upptäckt, för vilken 1934 års nobelpris i fysiologi och medicin tillerkänts de
amerikanska forskarna George Minot, W. P. Murphy och G. H. Whipple, var redan
1927 föremål för en ingående framställning i Svenska Dagbladets årsbok. Vi skola
därför här endast i korthet rekapitulera innebörden av denna forskarebragd för att
sedan redogöra för den vidare, mycket överraskande utvecklingen på
forskningsområdet i fråga.
Det är nu ett 60-tal år sedan Biermer i Ziirich beskrev den svåra sjukdom, som
benämnes perniciös anämi, »dödande blodbrist», en sjukdom, som framför allt
brukar uppträda hos medelålders personer. Till sjukdomens tidigare, rätt så
intetsägande tecken hör, att hudfärgen blir blek samt att trötthet och brist på matlust göra
sig gällande. När den av sjukdomen angripne kommer till läkaren, har denne
tillfälle att fastslå, att de röda blodkropparnas antal sjunkit från det normala värdet
av ungefär 5,000,000 per kbcm till betydligt lägre värde, kanske till 1,000,000, och
att blodets färgkraft minskats, låt vara ej i lika stark proportion som de röda
blodkropparnas antal. Ej sällan har läkaren tillfälle att vid närmare utfrågande av dessa
patienter och vid undersökning av dem fastställa ytterligare ett antal
sjukdomstecken, vilka skänka god hjälp vid fastställandet av diagnosen. Ofta befinnes patienten
ha lidit av stickande och brännande smärtor i tungan, betingade av en
inflammation däri. Ej sällan föreligga rubbningar i rörelseförmågan och andra nervösa
symptom, sammanhängande med av sjukdomen framkallade skador i ryggmärgen.
Länge stod läkaren maktlös mot denna form av anämi, som brukade inom några
månader eller några år under svår kraftnedsättning föra till döden.
Vårt land har särskild anledning att intressera sig för den perniciösa anämien.
Visserligen är den utbredd över nästan hela världen, men dess frekvens är högst i
norra Europa och i de delar av Nordamerika, där det nordiska inslaget är störst.
På Serafimerlasarettets i Stockholm medicinska klinik kommer ett perniciosa-fall
på ungefär var 160-de patient.
109
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
