- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tolfte årgången (händelserna 1934) /
122

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukshjälpen 1934. Av redaktör Th. Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jordhriikshjälpen 1934.

Av redaktör TH. SWEDBERG.

Liksom under de närmast föregående åren dominerades även 1934
krigshjälpåt-gärderna av det statliga stödet åt jordbruket.

Enligt tidigare riksdagsbeslut åtnjöto vid årets ingång såväl brödsädsodlingen
som animalieproduktionen ett ganska omfattande stöd. För vete och råg hade
statsverket iklätt sig garanti för vissa inlösningspriser per 1 juni, vilka — med för vete
19 kr. och för råg 18 kr. per 100 kg. — utgingo oberoende av världsmarknadspriset.
Genom den s. k. mjölkregleringen hade det blivit möjligt att hålla ett på förhand
kalkylerat inhemskt smörpris — kr. 2.30 per kg. för runmärkt smör — avkopplat
från fluktuationerna på exportmarknaden. Åt de svenska konsumenterna utbjöds
ej mera smör än som fann avsättning till det fixerade priset, överskottet
exporterades, och mejerierna höllos skadeslösa för det lägre pris, som exportsmöret
uppnådde, genom tilldelning från de mjölkavgifter, vilka varje mjölkproducent hade
att erlägga och som samlades i en särskild fond. Ett system med slaktavgifter
innebar enahanda försök att utjämna prisväxlingarna på fläsk- och köttmarknaderna.

Av dessa stödåtgärder hade i synnerhet den, som avsåg brödsädsproduktionen,
fungerat ganska tillfredsställande i så måtto, att den givit odlaren skälig lön för
mödan. Men den hade visat sig belastad med en svår olägenhet. Brödsädsodlingens
relativa lönsamhet hade lockat till överproduktion med påföljd, att statsverket
genom sin inlösningsgaranti hotades av stora förluster. Det framstod därför redan
vid årets början som en trängande nödvändighet att — samtidigt som prisstödet
bibehölls — hindra fortsatt överproduktion av brödsäd samt vidtaga åtgärder för
avveckling på minst förlustbringande sätt av det inneliggande överskottet.

Detta problem sökte riksdagen lösa genom att dels pålägga foderimporten vissa
avgifter och dels införa en s. k. veteavgift. Inlösningspriset per 1 juni 1935 förblev
visserligen 19 kr., men sänktes genom veteavgiften i verkligheten till 18 kr. Även
inlösningspriset för råg sänktes med 1 kr. till 17 kr. Härigenom skulle prisen på
inhemsk fodersäd förbättras samtidigt som vete- och rågodling förlorade åtskilligt
av sin tidigare lockelse. Enligt riksdagsbeslutet bemyndigades sålunda K. m:t att
förordna om införselavgift å havre och majs jämte vissa andra fodermedel med
högst 6 kr. per 100 kg. För att förebygga, att uttagandet av dessa införselavgifter
skulle resultera i ökad förbrukning av kraftfoder, höjdes tullen på oljekakor och
vissa slag av fodermjöl samt infördes en motsvarande skatt på inhemskt vetekli. För
att täcka Svenska spannmålsföreningens förluster, vilka vid tiden för riksdagens
sammanträdande beräknades till 30 mill. kr., anvisades ett extra förslagsanslag på
8 mill. kr. Den hittills tillämpade mjölkregleringen ansågs böra bibehållas. Däremot
förkastades ett regeringsförslag om bemyndigande för regeringen att, om så
befunnes erforderligt för att främja avsättningen av smör på hemmamarknaden, förordna
om tvångsinblandning av smör i margarin.

I stort sett innebar alltså årets riksdagsbeslut en fortsättning av
jordbrukshjälpen i samma former som under de närmast föregående åren. De vidtagna
justeringarna avsågo endast att åstadkomma en sådan avvägning av de statliga
stödåtgärderna på jordbrukets olika produktionsgrenar, att icke någon gynnades på de
andras bekostnad och på så sätt rubbade den på de naturliga förutsättningarna
grundade normala produktionsordningen. Det åsyftades med andra ord att återställa
jämvikten mellan spannmålsodling och animalisk produktion.

Tyvärr visade det sig snart, att förhoppningarna härom icke kunde väntas bli
uppfyllda. Naturen bidrog härvidlag själv att gäcka de mänskliga beräkningarna.

122

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1934/0122.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free