Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jordbrukshjälpen 1934. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jordbruksminister P. E. Sköld.
Under de sista krigsåren, då folket stod : , .^^ÉB^^j^
vid svältgränsen, drabbades landet av
flera på varandra följande missväxtår. Nu
däremot, när det icke var brist utan
överflöd, som väckte bekymmer, frambragte
den svenska jorden sommaren 1934 en ny
rekordskörd, ännu rikare än de båda
föregående årens, som ytterligare ökade
mängden lagrad brödsäd. Medan man ännu vid
tiden för riksdagsbeslutet endast
kalkylerade med ett överskott på 340,000 ton,
visade de på hösten verkställda
skördeberäkningarna, att den statsgaranterade
Svenska spannmålsföreningen vid
konsumtionsårets slut, d. v. s. hösten 1935,
måste räkna med ett inneliggande
brödsädslager av ej mindre än 600,000 ton, för
vilka icke kunde påräknas avsättning till
brödföda inom landet, och att förlusten
för staten hotade att överstiga 50 mill. kr.
Då lagring drar kostnader, vilka icke
ens i de modernaste lagerhus kunna
nedbringas under ungefär 1 öre per dag och
100 kg., gjordes stora ansträngningar för
att åstadkomma en export. Omkring
100,000 ton vete exporterades också men
för ett genomsnittspris av 9 å -10 kr. per ton, alltså med en förlust för statsverket av
cirka 10 kr. per ton. Ungefär 70,000 ton försåldes som kreatursfoder efter att först ha
denaturerats genom färgning med eosin. Sådan foderbrödsäd såldes för 13 å 14 kr.
per ton, vilket alltså för varje ton även här vållade statsverket en betydande
förlust. Under dylika förhållanden stod det klart, att en omläggning av
spannmålshjälpen måste ske. Regeringen uppdrog därför åt särskilt tillkallade sakkunniga att
föreslå härför lämpliga åtgärder. Ännu vid december månads utgång hade dock
dessa icke hunnit fullgöra sitt uppdrag, vadan detta stora jordbrukshjälpproblem
vid årsskiftet kvarstod olöst.
Även mjölk- och smörprisregleringen stötte i praktiken på svårigheter, som
hotade att bli övermäktiga. För det inom landet placerade smöret erhöllo visserligen
mejerierna ett partipris av kr. 2.30, men för exportsmöret erhölls endast kr. 1.05 å kr.
1.10. Skillnaden skulle täckas med medel från den tidigare omnämnda
mjölkavgifts-fonden. Men det ligger i sakens natur, att denna ordning kunde bibehållas endast
under förutsättning, att exporten hölls inom rimliga gränser. Statsmakternas
stödåtgärder hade emellertid även beträffande animalieproduktionen framkallat
överproduktion. Delvis med importerat utländskt foder drevs mjölkproduktionen alltmer i
höjden, och exportsmörkvantiteterna ökades i samma takt. Också denna form av statliga
stödåtgärder framstod sålunda vid årsslutet som otillfredsställande. Sakkunniga
hade tillkallats även för denna fråga, och smör- och margarinkommittén avgav
på senhösten ett betänkande. Detta upptog åtskilliga projekt, av vilka det viktigaste
var förslaget, att i marknaden borde utsläppas ett billigt, isterblandat smör, vilket
skulle försäljas till ett minutpris av 2 kr. samtidigt med att detaljpriset på runmärkt
smör skulle sänkas från kr. 2.70 lill kr. 2.50, allt i syfte att öka smörels
konkurrenskraft mot margarinet, för vilket ändamål även föreslogs ytterligare höjd
margarin-accis.
123
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
