Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1934. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr. v. professorerna Birger Simonsson och Otte Sköld samt hr Sigurd Möller under hängningen av
Willums en-utställning ens tavlor i Nationalmuseum i februari.
till konstauktioner och utställningar av äldre konst. På den nyssnämnda
grupputställningen förekommo även flera av »Falangens» forna koryféer, främst Hilding
Linnqvist. Sin kärna hade gruppen emellertid fortfarande i en yngre generation av
romantiska färgkonstnärer, representerad av namn som Sven Erixson och Albert
Amelin. I dec. ordnade även Svensk-franska konstgalleriet en grupputställning av
konstnärer tillhörande dess krets.
Frågar man sig efter de märkligaste händelserna i 1934 års stockholmska konstliv,
har man emellertid närmast att hänvisa till tre utställningar av enskilda konstnärer,
Carl Kylbergs i Svensk-franska konstgalleriet i januari, Willumsens i
Nationalmuseum i februari och Isaac Grunewalds i Liljevalchs i maj. Den största sensationen
åstadkom otvivelaktigt Willumsenutställningen, mindre dock genom sin konstnärliga
kvalitet än genom den polemik, som i samband med densamma utspann sig mellan
utställningens arrangörer, några yngre akademiprofessorer, och ett par mindre
rätttrogna kritiker och som utvecklade sig till ett av de för det stockholmska konstlivet
så karaktäristiska »konstgruffen». Som helhet visade utställningen, vilken
huvudsakligen upptog verk från konstnärens senaste period, en konstnärlig avmattning och
framför allt en brutalisering av färgkänslan. Föga mindre diskuterad än denna
utställning var Carl Kylbergs, där dennes intensivt dramatiska färgkonst framträdde
frigjord från så gott som alla traditionella formvärden. Omdömena växlade mellan
en stark beundran för konstnären, vilken av många prisades som Sveriges störste
kolorist, och ett absolut oförstående för en konst, som ingenting »föreställde». Stri-
169
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
