Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet i Sverige 1934. Av Gotthard Johansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
På tavlor har vårens salong just ej brist,
dess jury bland dukar och ramar sig ålat,
ty mången har trott sig att vara artist,
fast hellre han planken därhemma bort målat.
(Chevalier. Teckning av Rimpan.)
den kring denna utställning påminde om
den, som för ett par decennier sedan stod
kring Isaac Griinewalds. Dennes egen
utställning i Liljevalchs konsthall, som han
tapetserat från golv till tak med studier
och skisser, resulterade däremot i ett
ovanligt enigt erkännande av hans
slösande produktivitet och lysande
improvisationsförmåga.
Till de stora händelserna skulle man
även vilja räkna en utställning, som tyvärr
icke tilldrog sig samma uppmärksamhet
som de nyss nämnda, nämligen
föreningen Fransk konsts av den 1929 avlidne
franske bildhuggaren Bourdelles arbeten
i Nationalmuseum i mars, där svensk
publik konfronterades med en av
samtidens största skulptörer.
I detta sammanhang är även att
nämna den stora minnesutställningen
över Carl Wilhelmson i Liljevalchs i
februari, som visserligen inte avslöjade
några nya drag i hans äktsvenska
konstnärsfysionomi men gav en samlad
bild av hans produktion, framför allt
av hans enastående insats som skildrare av svenskt folkliv. En annan
mycket uppmärksammad minnesutställning var John Bauers i Konstakademien i
oktober. Till denna utställningskategori kan även räknas en utställning av Ackes
arbeten i Gummesons konsthall i november, av Karl Nordströms senare måleri i
Svensk-franska konstgalleriet i april och av Konstnärsförbundets konst i sammn
lokal i oktober.
I den stora mängden av separatutställningar urskiljas främst några av mera
retrospektiv karaktär, där man ställts inför ett mer eller mindre samlat konstnärsverk.
Gideon Börje gav med sin utställning i Konstakademien i februari ett starkt bevis
på allvaret och djupet i sin konstnärliga utveckling, som alltmer tenderat till er.
färgmättad patetisk uttryckskonst, starkt kontrasterande mot det klassiska lugnet i
Nils Möllerbergs samtidigt exponerade skulpturer. Eric Hallström hade på sin
utställning i Färg och form i november sammanfört sitt tidiga naivistiska
Stockholms-och Norrlandsmåleri med sina senaste arbeten, vilkas eruptiva färgdramatik på
samma gång återknyter till detta skede och är typisk för utvecklingstendensen inom
det för ögonblicket dominerande yngre svenska måleriet. En sympatisk helhetsbild
av sitt konstnärsskap med dess förhärskande drag av en nordiskt sval klassicism
gav Bertil Damm med sin utställning i Konstakademien i november.
Om nya utvecklingslinjer vittnade bl. a. Kalle Hedbergs utställning i
Konstnärshuset i januari med dess dramatiska naketmåleri. Gunnar Löbergs bisarra
fantasikonst framträdde på en utställning i samma lokal i mars i en mera avklarad form
än tidigare. En utställning i Färg och form i februari av Victor Axelsons sällan
exponerade målningar och teckningar gav en välkommen påminnelse om de fina
valörerna i dennes intimistiska konst. Bo Beskow dokumenterade sig på sin
utställning i Galerie Möderne i oktober ånyo som en av den yngre generationens bästa
och mest okonventionella porträttmålare.
Bland debututställningarna är främst att nämna Evert Lundquists i Konstnärs-
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
