Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern 1934. Av Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr. v.: Gösta Ekman och Maria Schildknecht i »Per Gynt» på Operan, Tora Teje i »Lysistrate»
Dramatiska teatern och Signe Kolthoff i »Hamlet» pä Vasateatern.
på
sida den norska gästen Aase Bye; det värdefulla låg här i festspelstonen och
månheten om att bevara den klassiska komediens stilvärden. Tre svenska original fingo
ett utmärkt framförande. Ett brott av Sigfrid Siwertz var med sitt
kriminalpsykologiska ämne på samma gång en skicklig gruppering av svenska typer, som spelades
av en intresserad ensemble med Anders Henrikson, Inga Tidblad, Edvin Adolphson
och Gabriel Alw i spetsen. En hederlig man av samme författare, hans starkaste
dramatiska verk hittills, kom fullt till sin rätt genom Anders de Wahls kraftfulla
insats i premiärministern-arbetarhövdingens roll. Ragnar Josephsons nya komedi
Luftakrobaten Leopold hade briljanta scener, men verkade annars något mager och
skissartad; Lars Hanson, Märta Ekström och Inga Tidblad skänkte liv åt dessa
något litterära tivoliartister. Att en så subtil komedi som Amfitryon 38 av Jean
Girau-doux fördes till seger hos oss måste räknas som en extra merit; Karin Molanders
friska och säkra grepp om hjältemakans roll kom därvid att betyda mycket.
Lenor-mands Tiden är en dröm blev sämre förstådd, men får också räknas till Dramatens
finare prestationer; vidare kan nämnas en Shaw-pjäs För sant att vara bra, där Olof
Winnerstrands amoraliske prästman beredde nöje. Sheridans Rivalerna gjorde
berättigad lycka med sitt trevligt gammalengelska badortshumör, illustrerat med
färgrika bilder på vridscen. Mera tvivelaktigt var experimentet med Labiche-farsen Den
italienska halmhatten, och framförandet av Napoleondramat De hundra dagarna
måste avgjort betecknas som en överloppsgärning. Höstsäsongen avslutades med eti
känsligt spelat Pirandello-program, Anständighetens vällust, där Anders de Wahls
framställning av Baldovino, den filosofiske principryttaren och skenmoralisten, blev
en utomordentligt pregnant och fängslande figur.
Årets mest uppmärksammade skådespelarprestation var dock Gösta Ekmans
Hamlet på Vasateatern. Den mysteriöst innehållsrika rollen fick här nya sidor,
och den traditionella bilden förnyades med en märklig frihet från filosofisk tyngd
och retorik. Det var ingen definitiv Hamlet, men en djärv, inspirerad skiss, som icke
180
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
