Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musiklivet i Sverige 1934. Av Moses Pergament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fr. v. Jussi Björling i »Fanal», Einar Larson i »Tosca» och Brita Appelgren i ^.Zadko»,
alla på K. teatern.
den en nyhet för Sverige. I elfte eller rättare tolvte timman — den 30 december —
inföll den svenska premiären på Puccinis »Flickan från Vilda Västern», en högst
tvivelaktig produkt av guldgrävar- och rövarromantisk art. Det var lätt att förstå,
varför detta verk, trots Puccinis i många stycken särdeles intressanta och mästerliga
musik, aldrig slagit igenom i Europa. På Kungl. teatern hade huvudrollerna
anför-trotts åt Helga Görlin, Jussi Björling och Joel Berglund, och alla tre skilde sig med
heder från resp. uppgifter. För övrigt rymde generalplanen icke några nya operor,
endast ett par baletter: Emil Reesens och Viggo Cavlings »Gudinnornas strid» ’(med
balettmästare Harald Lanner från Köpenhamn som koreograf och solodansör) sam I
Darius Milhauds »Blå tåget», bäggedera mycket underhållande och omväxlingsrika.
Av nyinstuderingar böra nämnas Gounods »Faust», Puccinis »Manteln» och
Masse-nets »Thais» med Stella Andreva i titelrollen.
Ett par kyrkokonserter under dr Vogheras ledning — vid en av dem uppfördes
Verdis Requiem — samt den till tradition vordna Svenska veckan ingingo i Operans
generalplan för 1934. I oktober lämnade hovsångaren Åke Wallgren den institution,
där han tjänat troget i tre årtionden och skördat välförtjänta lagrar. Enligt pressen
och den allmänna opinionen kom detta avsked litet för tidigt. På Kungl. Teatern var
man tydligen av annan mening. Hur som helst: att som en vokalt och sceniskt
strålande inkarnation av diktarvisionen — Wagners Hans Sachs — få bjuda farväl ål
alla sina beundrare och efterlämna ett ogrumlat minne hör nog till det bästa som
kan vederfaras en scenkonstnär. »Dem Mimen flicht die Nachwelt keine Kränze»,
säger Schiller. Det händer också att samtiden vägrar binda nya kransar...
187
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
