Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottslivet 1934. Av redaktör Olof Groth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Idrottslivet 1934.
Av redaktör OLOF GROTH.
Det torde utan överdrift kunna påstås, att idrottsåret 1934 var det mest
glänsande, det mest framgångsrika vi dittills upplevat. Detta påstående gäller
såväl den inre utvecklingen som ifråga om resultat, rekord och segrar i internationell
konkurrens och i landskamper.
ökningen av antalet föreningar och medlemmar i Riksidrottsförbundet slog alla
tidigare rekord. Vid tiden för idrottsriksdagen den 25 november voro 3,816
föreningar med ett medlemsantal av 280,000 anslutna till Riksförbundet, ökningen på ett
år utgjorde 600 föreningar med 30,000 medlemmar. Största tillväxten kom på allmän
idrott med 223 föreningar och 16,000 medlemmar, skidor med 104 föreningar och
9,500 medlemmar samt bandy med 56 föreningar och 5,600 medlemmar.
Vid idrottsriksdagen blev även det under året nybildade Gångförbundet invalt i
Riksförbundet. Gångförbundet redovisade då för 296 föreningar med 33,000
medlemmar.
En långt ifrån ny men icke desto mindre märklig företeelse är den enorma
utveckling, som märkestagningen visade. I olika idrotter erövrades ej mindre än
116 000 märken. Simförbundet ledde överlägset med 35,000 märken, därav 19,500
simborgarmärken. Idrottsförbundet redovisade för 14,000 friidrottsmärken,
Skid-förbundet för 13,500 skidlöparemärken och det nybildade Gångförbundet för 17,000’
vandrarmärken.
Året började ganska svagt. Vintern var dålig, och skidlöparna hade svårt att
komma igång, åtminstone på mellansvenska breddgrader. Europamästerskapen på
skidor i Sollefteå blevo »vallningstävlingar», där svenskarna icke skuro några större
lagrar men dock räddade äran i det sista och viktigaste loppet på 50 km. Här vann
nämligen den relativt okände Elis Wiklund från Salsåker—Ullånger med Nils
Englund som tvåa.
I bandy gick det illa, ty den viktigaste matchen, den mot finnarna, förlorades i
Helsingfors med 3—0. Slottsbron blev under synnerligen sensationella
omständigheter svenska mästare genom att efter omspel på en provisorisk bana på
Sand-bäckstjärnet slå Uppsalakamraterna med 6—0. Åtminstone i ett avseende innebar
den matchen ett märkligt rekord: 10,000 personer stodo på stränderna och
bevittnade den värmländska triumfen.
Efter den relativt matta vintern gladde våra pålitliga brottare med att vinna
strålande segrar vid europamästerskapen i Rom i april. Tuvesson, Glans och Ivar
Johansson blevo europamästare, och Sverige blev bästa nation. Fortsättningen på
hösten blev icke sämre — vid europamästerskapen i fribrottning i Stockholm i
oktober blev Sverige åter bästa nation med tre mästare: Ivar Johansson, Fridell och
Sjöstedt. Landskampen mot Finland blev slutligen kronan på verket — den
utkämpades i Djurgårdscirkus inför ett tre gånger överfullt hus och resulterade i Sveriges:
seger med de jämna siffrorna 15—13.
Säsongen 1934 gav utan jämförelse den förnämsta svenska brottning vi dittills
upplevat. Los Angeles-året 1932 icke undantaget.
Svensk tennis hade även sitt ojämförligt bästa år. Landskampsegrarnas rad
inleddes mot Tyskland, som i Rerlin besegrades med 3—2 av Östberg och Schröder.
Norge utklassades i Oslo med 5—O, varpå följde segrarna utomhus i Davis Cup:
4—1 mot Norge och 3—O i Köpenhamn. Dessförinnan hade Schröder slagit Rorotra
204
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
