Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbördeskrig i Österrike 1934
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
minister Schuschnigg, socialminister Neustädter-Stiirmer; finansminister Buresch;
handelsminister Stockinger; justitieminister Berger-Waldenegg. Regeringen
uppvisade inga nya namn, men fyra förutvarande ministrar hade fått gå, bland dem
försvarsministern furst Scliönburg-Hartenstein på grund av oenighet med Fey, vars
drakoniska åtgärder mot terrorn han ej gillat. Fey fick utomordentliga fullmakter
såsom chef för en kommission mot terrorn, som starkt ökades under den närmaste
tiden, varför regeringen den 18 juli förordnade, att alla, som innehade sprängämnen
efter sistnämnda dag, komme att straffas till livet. Terrorn fortsatte ej desto mindre
från såväl nazistiskt som kommunistiskt håll. Austromarxisterna bildade
enhetsfront med Moskva med den kommunistiska ungdomsinternationalens filial i Wien
som mellanhand för skärpt kamp mot regeringen Dollfuss. Situationen tillspetsades
allt mer, och den 23 juli riktade hemliga polisen ett avgörande slag mot
austro-marxisterna, som planerat allmän resning mot regeringen. Enbart i Wien häktades
bortåt tusen personer. Fängelserna blevo överfyllda, och provisoriska sådana måste
inrättas. Signalen till allmän röd resning skulle ha blivit avkunnandet av några
väntade dödsdomar över skyddsförbundsmedlemmmar, vilka ett par dagar tidigare
häktats i Wien för ett järnvägsattentat.
Den 25 juli urladdade sig spänningen i ett nazistiskt revolutionsförsök, vars första
offer blev Dollfuss, som av en f. d. underofficer Otto Planetta nedsköts i sitt kansli,
där en skara i polisuniformer klädda nazister trängde in och besatte byggnaden.
Undervisningsminister Schuschnigg inträdde provisoriskt på
förbundskanslersposten. Blodiga strider utkämpades flerstädes i landsorten mellan nazister på ena och
hemvärn och polis på andra sidan. En mängd offentliga byggnader besattes av
nazisterna. Polispresidenten i Wien proklamerade belägringstillstånd. Vidare
mobiliserades 300 000 man hemvärnstrupper. Italienska trupper koncentrerades till
österrikiska gränsen för att enligt uppgift ingripa, om nazisterna ej bleve kuvade. Stora
uppbåd av S. A.-män bevakade tyska gränsen till Österrike. Österrikes minister i
Rom, dr Anton Rintelen, som stod främst på den projekterade nazistiska
ministerlistan, häktades i Wien och fördes till krigsministeriet, där han senare begick
självmordsförsök. Den 26 juli anlände furst Starhemberg med flygmaskin till Wien och
tog, stödd på hemvärnen, makten i sina händer i avvaktan på utnämning av ny
förbundskansler.
Medan Wien därefter var lugnt, pågingo blodiga strider i landsorten, särskilt i
Steiermark, upprorets centrum, där artilleri måste användas mot nazis. Ettusen
nazister häktades enbart i Wien. Hitler förhindrade ett försök av österrikiska
legionen att taga sig över gränsen till Salzburg och avsatte den tyske landsinspektören
för nazisterna i Österrike Theo Habicht från hans post. Efter fyra dagars strider,
som krävde 400 döda, kuvades äntligen upproret.
Den 29 juli bildades den nya regeringen, vari dittillsvarande
undervisningsministern dr Schuschnigg blev förbundskansler, vilket innebar en seger för de kristligt
sociala och hemvärnen. Schuschnigg övertog dessutom försvars-, justitie- och
undervisningsministerportföljerna. Starhemberg kvarstod som vicekansler och
anförtroddes samtidigt skötseln av hela säkerhetsväsendet. Utrikesminister blev
hemvärnsledaren Berger-Waldenegg, generalkommissarie för den inre förvaltningen
förbundsminister Fey, finansminister Buresch, handels- och kommunikationsminister
Stockinger, socialminister Neustädter-Stiirmer och landshövding Josef Reither minister
för skogs- och jordbruksärenden. Förre österrikiske ministern i Berlin von
Tausch-nitz, som av Dollfuss utnämnts till statssekreterare i utrikesministeriet, återvände
till sin post i Berlin, medan på Hitlers förslag tyske vicekanslern von Papen blev
minister i Wien. Hitler uttalade därvid en önskan om, att vänskapliga förbindelser
måtte återupprättas mellan de båda länderna. Denna hans hållning väckte stor
tillfredsställelse i Österrike.
Räfsten med de nazistiska kuppmakarna började den 31 juli. Dollfuss’ baneman
Planetta och Wienkuppens ledare Franz Holzv^eber dömdes till döden av ståndrätt
och hängdes. Sträng räfst hölls även med övriga medskyldiga. Bland de häktade
märktes många personer i framskjuten ställning. Inalles avkunnades intill augusti
månads slut tretton dödsdomar. Ej mindre än 3 000 deltagare i upproret hade flytt
till Jugoslavien.
312
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
