- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tolfte årgången (händelserna 1934) /
316

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1934 - Paul von Hindenburg - Raymond Poincaré

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Paul von Hindenburg,

På morgonen den 2 augusti avled tyske generalfältmarskalken rikspresidenten
Paul von Hindenburg på sitt fädernegods Neudeck i Ostpreussen. Med honom
bortgick den germanska världens främsta personlighet sedan krigsutbrottet 1914.

Paul Ludwig Hans von Beneckendorff und von Hindenburg föddes i Posen den
2 oktober 1847. År 1866 utnämndes han till underlöjtnant och deltog som löjtnant
i 1870—71 års krig. Efter en hedrande militär bana — han var bl. a. lärare vid
krigsakademien och knöts småningom till stora generalstaben — pensionerades han 1911,
sextiofyra år gammal, som general vid infanteriet och inträdde i reserven.

Vid världskrigets början ställde han sig omedelbart till förfogande, men togs i
anspråk först den 22 augusti. Han utnämndes då till chef för 8:de armén på
östfronten. En vecka senare utsändes den första segerbulletinen från nämnda front. Med
slaget vid Tannenberg den 26—31 augusti, då den ryska »ångvälten» stoppades, blev
Hindenburg i ett slag en av den tyska sidans förgrundsmän. Segrarna den 7—12
september i Masuriska träsken gjorde honom till Ostpreussens befriare och hela
Tysklands nationalhjälte. Den 1 november blev han överbefälhavare för samtliga
tyska stridskrafter på östfronten och i slutet av samma månad generalfältmarskalk.
När han efter Rumäniens inträde i kriget 1916 efterträdde Falkenhayn som
generalstabschef, hade han länge i tyska folkets ögon framträtt som krigets stora
centralgestalt, vilken mer och mer ställde kejsaren i skymundan. Bland hans lysande
militära insatser under världskrigets senare del må främst nämnas den skickligt
genomförda frontförkortningen på västfronten 1917 och återgången till den så kallade
Hin-denburglinjen samt de stora offensiver 1918, som föregingo sammanbrottet. Efter
detta gav han prov på egenskaper, som i fullt ut lika hög grad som de militära
insatserna göra honom förtjänt av tyska folkets tacksamhet. Hans beslut att ställa sig
till folkregeringens förfogande under demobiliseringen räddade Tyskland undan den
fullständiga anarkien och bröt tidigt udden av yttersta vänsterns
omstörtningspro-paganda.

Sedan demobiliseringen genomförts, drog sig Hindenburg den 3 juli 1919 tillbaka
till Hannover. Men liksom han under förvirringens och stormens dagar efter
stille-ståndet var det tyska folkets fasta ankargrund, blev han åren närmast efter världs^
kriget tyskarnas moraliska reservtillgång, och efter Eberts död 1925 valdes han med
14,6 millioner röster mot 13,7 millioner för vänsterpartiets kandidat Marx till
rikspresident, avlade ed på Weimarförfattningen och tjänade lojalt det nya systemet.
Han blev mer och mer en ordningens och säkerhetens yttersta garant, en
maktfaktor i staten, vars förtroende nazismen måste vinna, innan den nådde fram till
taburetterna. Han fick se det nya systemet vittra sönder och blev efter sitt andra
val till rikspresident förmedlare av övergången till ett nytt skede i Tysklands
historia samt kunde — före och efter den s. k. konvulsionen i Tyskland den 30 juni 1934
— lägga sitt tungt vägande ord i vågskålen.

»Det fältherreinflytande, som under krigsåren stålsatte den tyska befolkningen i
kanske samma grad som de militära segrarna, och den moraliska auktoritet, byggd
på den preussiska officerskårens förnämsta tradition, pliktmedvetandet, som under
efterkrigsåren förlänade Hindenburg en ställning av högste stridsdomare i de
inrikespolitiska avgörandena, dessa inflytelser äro till sin art icke sådana, att de
förblekna enbart därigenom, att dess bärare går hädan.» (Gustaf Stridsberg i Svenska
Dagbladet.)

Raymond Poincare.

På morgonen den 15 oktober avled Raymond Poincaré efter endast några dagars
svaghet. Med honom bortgick en man, som blivit mycket olika bedömd. Han var
utrustad med egenskaper, som gjorde honom till en beundransvärd förkämpe för sitt
högt älskade fosterland, men samtidigt berövade honom förmågan att till fullo
förstå, att likvärdiga folk leva även utanför Frankrikes gränser.

Raymond Poincaré föddes 1860 som avkomling av en gammal, intellektuellt
högtstående familj från Lothringen. Redan på skolbänken var han ett mönster av be-

316

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1934/0316.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free