Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1934 - Raymond Poincaré
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Alexander av
Jugoslavien.
Berthelot.
Boije.
Borchgrevink.
ockupationen, som dock icke kunde förhindra, att Frankrikes finanser allt hastigare
undergrävdes. År 1924 måste han avgå, men återkom 1926 och hade sedan i stort
sett framgång. Francen stabiliserades 1928. Poincarés sista period som den franska
politikens ledare visar en ljusare bild än de närmaste föregående. Sedan han 1929
av hälsoskäl avgått, levde han som Frankrikes »grand old man», sysselsatt med att
utarbeta ett omfattande, starkt apologetiskt memoarverk »Au service de la France».
Alexander, konung av Jugoslavien (* 1888
1-9/10). Född i Getinje, tillbragte han hela sin
barndom och ungdom i den landsflykt, som för
ätten Karageorgevitj blivit följden av furst
Alexander Karageorgevitj s avsättning 1856.
Uppfostrades i Geneve, varifrån han elvaårig
sändes till Petersburg och 1904 blev page vid
tsarens hov. År 1909 återvände han till Serbien,
där fadern Peter efter mordet på konung
Alexander och drottning Draga sex år tidigare
bestigit tronen. Sedan den äldre brodern Georg,
bl. a. på grund av sitt obalanserade
temperament, 1909 tvungits avstå från tronföljden,
erkändes Alexander som tronföljare och blev på
grund av konungens ålderdomssvaghet
omedelbart en av förgrundsfigurerna i Serbien och
Balkanpolitiken. Befälhavare över första
serbiska armékåren vid Balkankrigets utbrott 1912,
utmärkte han sig främst i slaget vid Kumanovo
och sedan under det bulgariska fälttåget.
Utnämndes fyra dagar före mordskottet i
Sarajevo till prinsregent och var som sådan högste
befälhavare under världskriget, varvid han
troget delade soldaternas lott. Tog på Korfu
verksam del i provisoriska regeringens arbete och
hjälpte Pasitj att 1917 uppdraga grundlinjerna
för de serbiska, kroatiska och slovenska
stammarnas förening i en jugoslavisk nation. Stod i
spetsen för arméns segerrika frammarsch i
oktober 1918 och antog 1 december titeln
prinsregent över serber, kroater och slovener.
Efterträdde 1921 sin fader som konung av
Jugoslavien. Nödgades på grund av de svåra
inrikespolitiska striderna i januari 1929 efter att ha
följt en moderat kurs tillgripa en statskupp för
att återställa ordningen, varigenom han erhöll
diktators makt. Mördad i Marseille (se
Kronologisk förteckning över utrikeshändelserna).
Barthou, Louis, fransk statsman (* 1862
t 9/10). Ursprungligen advokat, slog han sig
på politiken och blev sedan 1889 medlem av
deputeradekammaren, där han gjorde sig gäl-
lande som slagfärdig debattör. Erövrade 1894
sin första ministerpost och blev 1906 efter att
ha tillhört skilda kabinett medlem av
Clemen-ceaus första ministär, varpå han innehade
flera olika portföljer under Briand.
Konseljpresident 1913, genomförde han den treåriga
värnplikten. Var under världskriget främst
verksam som propagandist på både den yttre och
inre fronten. Tillhörde efter världskriget en
mängd regeringar och representerade sitt land
vid Genuakonferensen 1922, där han företrädde
Poincarés politik. Ordförande i
skadeståndskommissionen, blev han där allenarådande.
Förblev sedan en av de främsta männen i
Frankrikes politiska liv, särskilt det
utrikespolitiska. Utrikesminister i Doumergues
ministär i februari 1934, föll han i oktober för en
attentators kulor (se Kronologisk förteckning
över utrikeshändelserna).
Berthelot Philippe, fransk diplomat (* 1866
t 22/11). Anställdes 1904 i franska
utrikesministeriets politiska avdelning, blev 1907
underdirektör för asiatiska ärenden och fick allt
större inflytande på utrikesärendenas ledning,
särskilt under veckan före världskriget, då han
var ministeriets ledande man och sedan fram
till Briands avgång i mars 1917 samt under
Clemenceau november 1917—januari 1920.
Ministeriets generalsekreterare med ambassadörs
titel samma år, nödgades han 1921 avgå, enär
han på eget bevåg i regeringens namn sänt ett
telegram för att stödja den vacklande krediten
för Kinesiska industribanken, vars
styrelseordförande hans bror var. Suspenderad från
diplomattjänst på tio år 1922.
«■
Boije af Gennäs, C., finsk godsägare och
missionär (* 1854 1 25/5). Började sin bana som
militär, men utbildade sig sedan för
missionsarbete och blev brittiska bibelsällskapets agent
i Finland. Arbetade för inre missionen som
redaktör för kristliga tidskrifter, väckelsepredi-
318
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
