Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1934. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skulle begränsas med 20 procent. Slutligen gick kompromissen ut på en platonisk
begäran om, att regeringen skulle framlägga en enhetlig plan till förbättrande av
jordbrukets räntabilitet. Redan tidigare hade beslutats, att räntan på alla
hypoteksbanklån på 5 eller 5 1/2 procent från den 1 juli 1934 till den 30 juni 1935 skulle
nedsättas till 4 1/2 procent, vilket krävde ett statstillskott på 1.8 million.
Krisen var åter överstånden, och Mowinckel satt i orubbat bo till årets slut.
Regeringen och de borgerliga grupperna fingo på hösten en ny påminnelse om
splittringens vådor, när i mitten av oktober kommunala val förrättades över hela
landet. Trots en kraftig, delvis ganska bullersam propaganda, vars motstycke
Sverige icke sett vid kommunala val, lyckades de borgerliga ej nämnvärt hejda den
socialistiska våg, som vid föregående hösts stortingsval svept bort så många och
viktiga borgerliga positioner. I städerna erhöllo de borgerliga partierna 51.5
procent av antalet avgivna röster mot 55.5 procent 1931 och 53.3 procent vid
stortingsvalet 1933. I en hel rad städer hade arbetarpartiet erövrat majoritet, bl. a.
i Oslo, där det återvände till maktens köttgrytor efter en borgerlig rensningsperiod.
Liksom vid stortingsvalet året förut spelade den nationalsocialistiskt orienterade
rörelsen »Nasjonal Samling» under Vidkun Quisling en roll genom att splittra de
borgerliga rösterna och tjäna arbetarpartiet som skrämskott. För rörelsen själv
blev valet ett totalt fiasko.
Det segerrika arbetarpartiet upplevde emellertid under årets sista kvartal rätt
besvärande inre brytningar, vilka hade sin utgångspunkt i det förslag till utvidgad
medlingsrätt i arbetstvister, som regeringen framlagt i april. Propositionen, som
överensstämde med ett enhälligt förslag från en kommitté, i vilken även arbetarnas
organisationer varit representerade, avsåg dels att ge förlikningsmannen
möjlighet att ingripa på tidigare stadium, dels att genom detaljerade bestämmelser om
olika grad av giltighet för ett omröstningsresultat alltefter deltagandet förhindra
kupper och slumpvisa avgöranden. Landsorganisationens representantskap antog
i slutet av april ett uttalande, som var liktydigt med en order till arbetarpartiets
69 stortingsmän att rösta mot. När förslaget kom upp till behandling i odelstinget,
anordnades på eftermiddagen proteststrejk och demonstration i Oslo och i en del
andra städer. I Oslo marscherade tiotusentals arbetare till stortingsbyggnaden, och
redaktör Tranmæl förklarade i ett tal på platsen utanför, att arbetarna icke komme
att respektera det nya omröstningssystemet. Under stortingsdebatten hotade man
från arbetarhåll med att alla medlingsförslag skulle förkastas som protest mot
lagen, om denna antoges. Men dessa hotelser hade ingen framgång.
Irritationen mot de nya »arbetarfientliga» bestämmelserna var så stark, att den
vid landsorganisationens kongress i slutet av november utlöste ett
misstroendevotum, antaget med 263 röster mot 98, mot 8 av landsekreteriatets 13 medlemmar,
därför att de röstat för godkännande av arbetsfredskommitténs förslag till nya
arbetslöshetsregler. De åtta ersattes med nya män i ledningen, och därefter sökte den
segrande radikala riktningen ytterligare tillspetsa striden genom att antaga egna,
mot den nya lagen stridande regler för omröstning i arbetskonflikter.
Ekonomiskt sett var året tillfredsställande. Industriproduktionen stegrades, även
om priserna på en del exportvaror lågo i underkant. För jordbruk och skogsbruk
medförde året någon förbättring. Handelsflottan fick mera att göra till praktiskt
taget oförändrad fraktnivå, och de norska tankbåtsredarnas anslutning till
Schierwaterplanen hade goda verkningar. Uppläggningarna sjönko från cirka 450,000 till
cirka 200,000 ton, och vid årets slut byggdes för norska redares räkning närmare
en kvarts million ton, vilket var dubbelt så mycket som vid föregående årsskifte.
För valfångsten var året besvärligt. Oljan såldes sent och till dåliga priser, bl. a.
efter långvariga förhandlingar en stor post på 150,000 ton till Tyskland, vars
likvidering trots en speciell clearingöverenskommelse stötte på hinder, då det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
