Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1934. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Danmark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
arbetarnas organisation att ställa sig utanför. I olika hamnstäder sökte de
strejkande och med dem sympatiserande stoppa trafiken genom att öva påtryckning,
men överallt ingrep polisen med fast hand och behöll övertaget trots stenregn och
andra onda ansatser — i huvudexporthamnen Esbjerg vållade de tillresta
Köpenhamnspolisernas handfasthet t. o. m. en dags allmän proteststrejk. När sedan
regeringen lät anhålla strejkledarna och ta strejkkassorna i beslag, uppgavs strejken
rätt snart. Sjömansstrejken, som beslutats av en arbetslös minoritet inom
sjömansorganisationen, hade dessutom aldrig åtnjutit någon popularitet bland det
påmönstrade sjöfolket.
Orosrörelsen bland lantmännen, som under årets tidigare del även stimulerats
av den påtagliga ekonomiska framgången i städerna och i all synnerhet i
Köpenhamn, lade sig också efter hand. De stigande spannmålspris, som vållades av
sommarens torka i Amerika och på andra håll, föranledde efterhand stegrade pris
även på andra lantmannaprodukter, vilka stegringar kommo de danska bönderna
i gemen till godo. Visserligen nådde smörpriset under året bottenrekord, men
baconpriset steg i England, delvis på grund av de engelska
ransoneringsåtgärderna, och dessutom öppnades genom handelsavtal porten för en något ökad
export av jordbruksvaror till Tyskland. Bondeagitationen hade inte längre samma
vind i seglen. Ett par L. S.-orienterade venstrerepresentanter i folketinget, som
på våren framfört skarpa beskyllningar mot riksdagen för korruption och sedan
utträtt ur venstre, vunno varken tilltro för sina svagt grundade anklagelser eller
större anslutning till det »Frie Folkeparti», som de därefter bildade. För J. A. K:s
s. k. räntefria låneförmedling, som av sakkunniga konstaterats draga flerdubbel
ränta på särskilt senkomna lån, sattes redan under våren stopp genom ny
lagstiftning.
Den förbättrade jordbrukskonjunkturen berövade också regeringen alla
möjligheter att under året genomföra den stora plan till sanering av Danmarks
jordbruk, som den överlämnade till riksdagen under dess extra sommarsession. Vid
propositionens överlämnande hade den utveckling, som satts igång genom
föregående års riksdagsbeslut om konvertering, börjat avstanna, och det nya förslaget,
som föregåtts av en sakkunnigutredning, gick framför allt ut på att åstadkomma
en allmän, i tredskofall eventuellt påtvungen konvertering av högförräntade
kreditföreningsobligationer ned till 4 procent. Men med denna konvertering voro
åtskilliga andra förslag förbundna. Till stöd för konverteringen föreslogs, att
högsta inlåningsräntan i banker och sparkassor skulle sänkas till 3 procent, d. v. s.
% procent under gällande räntesatser. Vidare föreslogs, att aktieutdelningar skulle
göras till föremål för en extraskatt på 5—10 procent alltefter förräntningsgraden.
För att även stödja låntagare i obligationsserier, som redan löpte med 4 procents
eller lägre ränta, införde man möjlighet att reducera halvårsamorteringarna, när
låntagaren var jordbrukare. Som en komplettering av konverteringen föreslogs
vidare, att räntan på lån i lantegendomar hos andra än hypoteksföreningar skulle
sänkas till 4 procent, om de låge inom 60 procent av taxeringsvärdet, och till 4^
procent, om de låge över denna gräns. FÖr särskilt hårt belastade gäldenärer
skulle bidrag utgå av krisfonden till en räntelättnad på 1.3 procent, vilken dock
skulle bortfalla, om egendomen bytte ägare, och vilken efter 1936 skulle
modifieras, om jordbrukets allmänna förräntningsmöjligheter förbättrades. Insolventa
men »kvalificerade» jordbrukare skulle under vissa villkor kunna få ackord eller
moratorium. Statens utgift beräknades till 28.8 millioner, som emellertid till fullo
skulle täckas genom konverteringsavgift, extraskatten på aktieutdelning, en
särskild omsättningsavgift från slakterier och mejerier, samt 15 millioner, utgörande
den genom maximiräntans sänkning erhållna räntemarginalen, vilken
penninginstituten skulle avstå till krisfonden.
332
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
