- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Tolfte årgången (händelserna 1934) /
340

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1934. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

bragta över att de hörde honom tala svenska». Även bland barnen verkade den
förgiftande hetsen. Ett par dagar efter Svenska dagen överfölls sålunda i
Helsingfors en 7-årig flicka av två finska pojkar i 15-årsålderri, blott därför att hon
den 6 november burit Svenska dagens märke.

Vid sidan av dylika förlöpningar oroade universitetsfrågans behandling
Finlands svenska befolkning. Den fria svenska högskolan, Åbo akademi, hade i
februari avvisat universitetskanslerns förslag om upprättande av ett statligt svenskt
annex till akademien, emedan genom detta förslag »universitetsfrågan icke löses
på ett sätt, som kan tillfredsställa den svenska befolkningen, och förslagets
realiserande ej kan lända den fosterländska kulturen till nytta». Vid universitetsfrågans
riksdagsbehandling på hösten förklarade grundlagsutskottets experter, professor
K. J. Ståhlberg och referendarierådet Y. J. Hakulinen, att akademien icke kunde
tvingas mot sin vilja, men den sistnämnde tillade, att »de påföljder, som böra
uppställas för uraktlåtenhet att utföra uppgifterna i fråga, inskränka sig i allmänhet
till att befogenheten att karaktäriseras som offentlig myndighet eller åtnjuta
offentliga rättigheter, vilken av statsmakten beviljats, begränsas».

Planerna på att koncentrera den högre svenska undervisningen till Åbo lades
i skrinet. Den i september framlagda propositionen gick ut på att förvandla
Helsingfors’ universitet »till ett finskt universitet» med fullständig undervisning på
finska i alla examensämnen meddelad av lärare, som fullt behärska finska
språket. Den svenskspråkiga undervisningen skulle koncentreras å ena sidan på en
grundläggande undervisning och å andra sidan främst på sådana ämnen som
historia, litteratur, konst, estetik och filosofi, där en ideellt intresseväckande
framställning vore av särskild betydelse, delvis även på andra ämnen, i vilka förnämliga
svenska forskare och lärare, som fullt behärska svenska språket, stode till
förfogande. Regeringen föreslog, att de svenska professurernas antal skulle bli 21, därav
12 fasta, en fast extra ordinarie och de övriga föränderliga till läroområde och
eventuellt även gradvis, till språket. Förslaget förutsatte icke svensk språkkunskap
hos de finska lärarna och därför icke heller att de skulle meddela individuell
undervisning eller utföra prövningar annat än på finska. Av de svenska professorerna
skulle däremot i allmänhet krävas sådan kunskap i finska, att de även skulle
kunna meddela finskspråkig undervisning.

Förslaget utlöste omedelbart en förkrossande kritik från det svenska lägret samt
vredesutbrott från det äktfinska, där man harmades över, att »det finska
universitetet» alls skulle bereda någon plats för svensk undervisning och där man
förklarade, att det var »stenar i stället för bröd, som man ger den finska
befolkningen». Svenska folkpartiets förstärkta centralstyrelse protesterade, och de över
tusen svensktalande studenterna vid Helsingfors’ universitet protesterade och
framhöllo, att propositionen kränkte deras i grundlag tryggade rätt att få sin
undervisning gestaltad enligt enahanda grunder som de finska studenterna.
Samtidigt undertecknade 23 finska universitetslärare en resolution, i vilken de
förklarade att propositionen icke i tillräcklig grad tillmötesgick det finska folkets krav.
Vid ett av äktfinska professorer utlyst opinionsmöte yttrade professor E. Kaila
bl. a., att den svenskspråkiga kulturens förkovran icke vore någon historisk
uppgift för den finska staten. De äktfinska överdrifterna framkallade opposition även
från mera moderata finsksinnade kretsar — bl. a. uttalade
universitetspropositionens tillskyndare, professor E. N. Setälä, i ett radiotal, att han fann det alldeles
naturligt, att man i Sverige ägnade saken stort intresse, samt påvisade den fara
för Finland, som låge däri, att man i Västeuropa började uppfatta Bottniska viken
som en gräns mellan väster och öster. I ett mot den nationalistiska hetsen riktat
manifest uttalade det socialdemokratiska partiet, att den finska ungdomen
visserligen borde beredas finsk undervisning i alla universitetsämnen men att icke heller

340

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1934/0340.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free