Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1935. Av professor Torsten Thunberg - Två jubileer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
–vv-
a) Digitoxigenin
.a—cn.
b) Strophaothitiin
^tt-Cfl)
h
c^-c/tfcmt
6f-cft,
e) FoUikelhormon
Figur över digitalis ämnenas struktur.
Ett annat betydelsefullt jubileum, som
läkekonsten detta år firade, var
150-års-minnet av den skotske läkaren William
Witherings upptäckt, att
fingerborgsörten, Digitalis purpurea, äger största
användbarhet mot vattusot. Digitalis hade
visserligen förut haft användning i
folkmedicinen som avföringsmedel och hade
för detta ändamål använts i doser på 10
gram, doser, som äro 50 gånger större än
svenska farmakopéns maximaldos för
ämnet ifråga och som enligt nutida
uppfattning äro livsfarliga och helt säkert
oftare skulle förorsaka dödsfall, om e|
kroppen befriat sig från en del av
drogen. Det var nu Witherings förtjänst att
genom undersökningar, som
fullföljdes-med beundransvärd uthållighet, ha
fastslagit, att torkat digitalisblad i doser på
0.1 gram är ett utmärkt medel mot
vattusot. Härmed hade läkekonsten riktats
med ett av sina värdefullaste läkemedel.
På Witherings tid fanns det knappast
något, som kunde kallas växtkemi, och
det dröjde länge, ända till år 1842, innan
det lyckades två franska lärda, Homolle
och Quevenne, att framställa bladens verksamma substans i form av ett vitt pulver.
Så småningom upptäcktes, att drogen innehåller ett flertal verksamma
beståndsdelar och att till sin verkan besläktade ämnen (»digitalisämnen») funnos i andra
droger, såsom strophantusfrö, sjölök, adonisplantan och liljekonvaljen.
Generationer av kemister ha arbetat med digitalisämnenas kemi utan att nå
klarhet om deras konstitution. På allra senaste tiden ha emellertid helt oväntat
och plötsligt dessa strävanden krönts med fullständig framgång. Tack vare
kemister, sådana som Windaus, Wieland, Jacobs och Stoll, kunde vi fira
150-års-jubileet med framläggande av digitalisämnenas konstitution, överraskande nog
ha de befunnits vara medlemmar av en synnerligen förnäm biokemisk familj.
Till familjen hör ett för alla celler så betydelsefullt ämne som kolesterin. Dit
hör en viktig gallsyra, dit hör också D-vitaminet och slutligen två viktiga
sexual-hormoner, det manliga androsteronet och det kvinnliga »follikelhormonet».
För alla dessa ämnens konstitution är, såsom figuren visar, karaktäristiskt, att
de äro derivat av ett kolskelett av tre hexagonala och en pentagonal ring eller,
som man kortare säger, tre 6-ringar och en 5-ring. Allt efter den ytterligare
utbyggnaden av detta gemensamma skelett framträda olika fysiologiska
egenskaper hos derivaten.
Det var mot vattusot som Withering använde digitalis, och dess verkan var
en ökning av urinmängden, alltså en diuretisk sådan. Det var den följande
farmakodynamiska analysen förbehållet att visa, att vattusoten berodde på att
blodomloppet ej fungerar riktigt, och att när digitalis motverkar vattusot, så
är det genom att stärka blodomloppet. Särskilt genom framstående tyska forskares
insats har det under ett halvsekellångt arbete vunnits klarhet om denna verkan.
Man vet sålunda numera, att digitalisverkan är nästan uteslutande en
bjärt-verkan och att det därvid är själva hjärtmuskeln, ej hjärtnerverna, som digitalis
114
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
