Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från kaos till kosmos. Av Ansgar Roth - Atomkärnans byggnad i nytt ljus - Den nya alkemiens triumfer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
atomkärnor hade samma antal protoner,
men olika antal neutroner, så hade de
samma atomnummer (laddning), men
olika atomvikt; de tillhörde med andra
ord olika isotoper av samma
»biandelement». Enligt en av Heisenberg uppställd
hypotes måste atomkärnor med
jämförelsevis liten laddning vara stabilast, om
antalet protoner och neutroner voro lika,
varav följer att ordningsnumret i det
periodiska systemet var lika med halva
atomvikten; detta stämde väl för de
lättare elementen i systemets början. Vid
större värde på laddningen försköts
jämvikten så, att den stabilaste kärnan
innehöll ett mindre antal protoner än
neutroner, vilket betydde att atomvikten blev
mer än dubbelt så stor som atomnumret,
och detta var fallet för alla element i den
senare delen av Mendelejevs system.
Den nya alkemiens triumfer.
Professorerna Otto Hahn och Lise Meitner i
Berlin bekräftade existensen av kortvariga
radioaktiva produkter, tyngre än uran.
Upptäckten av den länge förgäves
efterspanade neutronen genom professor
James Chadwick (se Sv. D. Å. X, sid. 134)
— en forskningsbragd som belönades
med 1935 års Nobelpris i fysik — fick
stor betydelse även därigenom, att den
elektriskt indifferenta partikeln visade
sig vara en ytterst effektiv projektil vid
försöken att förvandla ett grundämne till ett annat. Neutronen bortstöttes
nämligen icke av atomkärnans elektriska kraftfält, utan kunde tränga in i kärnan och
bindas vid denna, och sannolikheten av en dylik syntes växte med avtagande
neutronenergi, så att den var störst för långsamma projektiler! Om
strålningskällan eller skottavlan omgavs med vatten, paraffin eller något annat ämne med
stor vätehalt, så att neutronernas hastighet minskades genom kollisioner med
protoner, blev utbytet av bombardemanget avsevärt större än eljest. Resultatet
blev i alla fall ganska klent. Man räknade i allmänhet med en fullträff på tio till
hundra millioner projektiler. Att framställa guld på denna väg lönade sig ej;
konstprodukten blev mycket dyrare än naturligt guld.
Neutroner voro också de enda projektiler som visade sig verksamma vid
beskjutningen av tunga atomkärnor. Resultatet blev ofta en instabil produkt, som
inom kort åter sönderföll under utsändande av elektroner (betastrålar). Prof.
E. Fermi i Rom och hans medarbetare framställde ett 60-tal radioaktiva
konstprodukter på denna väg. vilkas »halveringstid» varierade från några minuter till
ett par månader. Den första syntesen av dylika kortvariga produkter utfördes
av professor Frédéric Joliot och hans maka Irene Curie-Joliot i Paris, som delade
årets Nobelpris i kemi (se Sv. D. Å. XII, sid 136). De första experimenten utfördes
med alfapartiklar, men man upptäckte snart, att även protoner, deuteroner och,
framför allt, neutroner kunde användas som projektiler. Produkterna sönder-
140
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
