Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svensk litteratur 1935
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
geniet. Karl-Gustaf Hildebrands Kristna perspektiv behandlade aktuella religiösa
ämnen. Slutligen kan nämnas Tora Sandströms En psykoanalytisk kvinnostudie:
Ernst Ahlgren—Victoria Benedictsson.
Två svenska kungabiografier som tilldrogo sig osedvanlig uppmärksamhet voro
Ingvar Anderssons Erik XIV samt Frans G. Bengtssons Karl XII:s levnad till
uttåget ur Sachsen.
Främst bland memoarverken och minnesböckerna märktes Torsten Fogelqvists
Jag minns den ljuva tiden, där man särskilt fäste sig vid kapitlen om
äldre svensk prästgårdsmiljö. Av Bengt Aurelius förelåg Människor som jag mött
och av Ida Bäckman Från filare till storindustriell i naftabolaget Bröderna Nobels
tjänst, ett utdrag ur generalkonsul K. W. Hagelins memoarer. Mia Leche-Löfgren
publicerade Våra föräldrars värld och Axel Klinckowström senare delen av
Klinckan berättar om böcker och vänner. Ett nytt postumt band av Hjalmar
Bergman var Det har berättats mig, bland vars olika uppsatser framträdde den
ypperliga skildringen från barndomsstaden Örebro. Ernst Norlind, nu bosatt i
Assisi, beskrev sina religiösa erfarenheter i en volym betitlad Jag blev en eremit.
Här kanske också kan erinras om en bok av Alfred Fjelner, Skånska mannar
från Lund, porträtt av remarkabla lundensare.
En reseskildring som stod i förgrunden för publikens intresse var
Kronprinsparets Orientresa, en minnesbok i bilder med fotografier till största delen tagna
av kronprinsen och den ledsagande texten skriven av envoyén Joen Lagerberg.
I Resa till Saar och Paris över Elsass samlade Fredrik Böök de livfulla resebrev,
till större delen av politisk karaktär, som han hösten 1934 publicerat i Svenska
Dagbladet. Vid samma tid hade Marika Stiernstedt företagit en färd till Ryssland,
vilken resulterade i reseboken Ryskt, utgiven våren 1935. Sven Hedin fortsatte sina
asiatiska skildringar med Stora hästens flykt, och en av hans medarbetare, Nils
Ambolt, deltagare i den stora expeditionen till Sinkiang, berättade i Karavan på
ett älskvärt sätt om sina öden och upplevelser. En på grund av sin aktualitet
mycket uppmärksammad bok var Gunnar Agges I svart tjänst, bestående av abessinska
minnen. Gabrielle Ringertz utgav Cyrnos, skildringar från Korsika, och Maud
von Rosen Insh’ Allah, en redogörelse för en färd till Persien. Gustaf C:son
Lewenhaupt bidrog med Askegreven berättar — ungdoms-, jakt- och reseminnen
från fem kontinenter — och Harry Macfie och Hans G. Westerlund med
Wasawasa, en svensk pojkes upplevelser som trapper i Kanada och jägare och
guldgrävare i Alaska. Till reseskildringarna kan även föras Albin Widéns livliga
minnesteckningar från skilda länder och betraktelser över aktuella kulturproblem.
I Wahlström och Widstrands serie av svenska landskapsböcker utkom Berit
Spongs graciösa och friska Sju år i Närke. Sven Barthel utgav tvenne böcker,
Kust och Ö, Rudolf Söderberg och Rolf Mellström volymen Vild mark samt Albert
Eklundh Djur och människor.
Bland lyriken intogs främsta platsen av Bertil Malmbergs Dikter vid gränsen,
en bok av oförneklig storhet och tragisk resning. Hjalmar Gullberg var färdig
med en ny versvolym i sin speciella genre. Ensamstående bildad herre. Prins
Wilhelms Av denna jord betecknades av Anders Österling som författarens
mog-naste och mest personliga verk som lyriker. Einar Malm utgav Stormvarning,
K. G. Ossiannilsson Ensam, Gustaf Ullman Rast och vandring, Karin Boye För
trädets skull, Nils Bohman Den onda elden, Hans Dhejne Romantiker på resa,
Olof Thunman Mark och vindar, och Carl Sam Åsberg Solfjädern. Nils Ludvig
Olssons S^olvännare rymde diktning på dialekt som förtjänar att ihågkommas.
Olof Lagercrantz debuterade med Den döda fågeln och Erik Lindegren med
Posthum ungdom. Karl Ragnar Gierow utgav en ny försvenskning av Per Gynt,
158
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
