Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetskonflikter och avtalsrörelser 1935. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsagda. De ojämförligt betydelsefullaste av dessa voro avtalen för mekaniska
verkstadsindustrien och träförädlingsindustrien. I bägge fallen blevo de gamla
avtalsbestämmelserna i allt väsentligt förnyade. Den viktigaste förändringen
gällde semesterförmånen. Enligt det nya avtalet skulle semestern omfatta den
kalendervecka, under vilken midsommarafton inträffar, och semesterersättning
utbetalas efter det antal söckendagar, som denna vecka innefattar. Detta innebar
en ökning av antalet semesterdagar från fyra till fem. Under de år, då
midsommarafton infaller på söndag, skulle semestern ökas ytterligare en dag eller till
sex dagar. Avtalet för mekaniska verkstäderna fick endast ett års giltighetstid
och blev också redan på hösten åter uppsagt, medan man för
träförädlingsindustrien överenskom om tvåårigt avtal.
Av de avtal, som utlöpte den 1 juli, skedde på våren uppsägningar av den grafiska
industrien, nämligen civiltryckerierna, bokbinderierna och de
litografisk-kemi-grafiska anstalterna. Redan i början av juli månad uppnåddes emellertid enighet
om nya riksavtal med treårig giltighetstid. Minimilönerna ökades med 2 proc.,
varjämte tillämpningen av den reviderade officiella dyrortsgrupperingen
medförde uppflyttningar i lönehänseende av ett stort antal arbetsplatser.
Tidningstryckeriernas avtal blev däremot icke uppsagt utan med vissa ändringar i
anslutning till den nya dyrortsgrupperingen förnyat för två år eller till den 1 juli 1937.
Inom kvarnindustrien, vars riksavtal utlöpte 1 maj, överenskommo parterna utan
större svårigheter om vissa justeringar av det gamla avtalet. Detsamma skedde
beträffande buteljglasindustrien, där ett nytt tvåårigt avtal träffades med någon
ökning av timlönerna. Även för jordbruket träffades en fredlig uppgörelse i mitten
av juli månad. De gamla avtalen prolongerades på ett år med en del ändringar.
Bl. a. ökades de kontanta årslönerna med 20 kr. och timlönerna i stort sett
med 2 öre.
Mindre lugnt förlöpte däremot hotall- och restaurangnäringens samt
telegrafverkets avtalstvister. Restaurangavtalet, som utlöpte vid årets ingång, var hela
våren föremål för långvariga, ehuru resultatlösa förhandlingar. Sedan ett av en
särskild förlikningskommission framlagt medlingsförslag förkastats, förklarades
förhandlingarna den 13 maj avbrutna. Samtidigt beslöt personalförbundet att
verkställa tidigare fattade beslut om strejk i Göteborg och Malmö samt dessutom
börja strejk vid Grand Hotel i Stockholm. Det meddelades dock, att beslutet
först skulle underställas landsorganisationens godkännande och att, innan det
effektuerades, vissa blockadåtgärder från andra förbund skulle utverkas. Att
dessa förbehåll mot praxis offentliggjordes tolkades allmänt som en åtgärd för
att rädda regeringen från den obehagliga situation, som skulle ha inträffat, om
tvenne omedelbart förestående stora offentliga festligheter — prinsessan Ingrids
bröllop och riksdagens 500-årsjubileum — skulle ha störts genom en allmän
stängning av hotell och restauranger. De båda inom facket samverkande
arbetsgivareföreningarna hade nämligen förklarat, att även en separatstrejk omedelbart skulle
följas av lockout över hela landet och följaktligen även i huvudstaden. Om detta
var syftet, nåddes det även. Den formella behandlingen av strejkförutsättningarna
förhalades över tiden för de båda stora festligheterna, och sedan var det endast
en tidsfråga, när uppgörelse skulle ske. Den 19 juni blevo förhandlingsdelegerade
också ense om ett nytt riksavtal, som dock undertecknades först den 16 juli.
Lönerna blevo i huvudsak desamma som de förutvarande, medan de allmänna
bestämmelserna undergingo ganska väsentliga förändringar. Den viktigaste av
dessa var en successiv avveckling av den lön in natura, som personalbostäderna
inom etablissemangen hittills i stor utsträckning utgjort. Det nya avtalet gällde
till den 1 januari 1938.
Konflikten vid telegrafverket tilldrog sig stor uppmärksamhet, enär det här
248
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
