Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från världsrymdens djup till atomernas inre. Av Ansgar Roth - Epidemi av nya stjärnor i Vintergatan - Solens planeter — frukten av en enlevering?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glaaet till den nya 5-metersspegeLn i
Kalifornien fraktades med järnväg från Corming,
N, y., till Pasadena. Glaspjäsen uägde 18 ton,
och transporten tog 16 dagar.
nådde den 20 juni andra storleken, men
avtog sedan snabbt i ljusstyrka, så att
den i slutet av året sjunkit ned till
omkring nionde storleken.
Den svenske privatastronomen Nils
Tamm, som äger ett litet men välutrustat
observatorium vid Kvistaberg i Bro vid
Mälaren, hade den märkliga turen att
upptäcka två nya stjärnor, båda på
fotografisk väg. Den 18 september
fotograferade han en stjärna av åttonde
storleken i Örnen, vilken enligt på andra
håll tagna plåtar synes ha uppflammat"
den 19 juli och visade tre skilda maxima;
i början av oktober var stjärnan av
omkring sjunde storleken. På en plåt, som
togs den 7 oktober för studium av denna
nova, fann hr Tamm ännu en ny stjärna
av storleken 7,5 i samma konstellation.
Även i detta fall uppdagades objektet på
äldre plåtar, vilka visade att den nått ett maximum av cirka 5,5 den 25 september
och sålunda då varit synlig för blotta ögat. De två av Tamm upptäckta novorna voro
av olika typ både i fråga om ljusväxling och spektrum, i det att den första var mera
långsamt föränderlig i likhet med Nova Herculis, under det att den senares
ljusstyrka hastigt dalade, såsom fallet var för den nya stjärnan i Lacerta.
En ny stjärna av femte storleken, som upptäcktes den 4 oktober i Skyttens
stjärnbild av en japansk astronom, avtog likaledes mycket hastigt i glans. Ännu
märkligare var den nova, som anträffades i en utomordentligt avlägsen nebulösa på en
vid Harvardobservatoriet tagen plåt. Stjärnan nådde i maximum fjortonde storleken
och överglänste därvid hela nebulosan, som sannolikt består av många millioner
stjärnor. Den var sålunda en s. k. supernova, och man har beräknat, att den på
en månad utstrålade samma ljusmängd som solen i sitt nuvarande stadium på tio
millioner år!
En välbekant stjärna, Gamma i Kassiopeja, som förut städse lyst med oföränderligt
sken, röjde egendomliga tecken till oro. Dess spektrum hade sedan 1932 visat
åtskilliga förändringar, som synas ha förebådat ett utbrott. På morgonen den 5 oktober
ökades ljus styrk an plötsligt från sitt normala värde (2,25) till 1,6 d. v. s. med 60
proc., men återgick under de följande veckorna långsamt till status quo. Prof. Otto
Struve vid Yerkesobservatoriet upptäckte en röd nebulösa kring den röda stjärnan
Antares i Skorpionen. Gasnebulosor, som återspegla ljuset från vita stjärnor med
hög temperatur, voro förut kända, t. ex. i Plejaderna, men nebulosan kring Antares
var det första exemplet på en röd reflex.
Solens planeter — frukten av en enlevering?
En ny teori för planetsystemets uppkomst framställdes av R. A. Lyttleton vid
observatoriet i Princeton, New Jersey. Han antog, att solen fordom var den ena
kompanjonen i ett system av två stjärnor, d. v. s. en dubbelstjärna, och att en
främmande stjärna, som passerade i närheten av följeslagaren, delvis splittrade och
sedan bortförde eller utslungade denna. En del spillror kvarlämnades och gåvo
upphov till planeterna. Denna »förförelseteori» förklarade planeternas stora »vin-
157
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
