- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjortonde årgången (händelserna 1936) /
161

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från världsrymdens djup till atomernas inre. Av Ansgar Roth - Vitaminforskningens framsteg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I ro/. Hans von Euler i kretsen av sina in- och utländska medarbetare och assistenter pä
Biokemiska institutet: fr. v. dr phil. fru Albers, doc. Albers, prof. v. Euler, dr Vivanco, kand.

Lövgren, fr. Maj Malmberg, dr F. Schlenk, fr. G. Jonsson, amanuens Svensson, dr Fl. Hellström,
dr L. B. Pett, kand. Brandt och dr E. Adler.

Vitaminforskningens framsteg.

Vitaminforskningens stora framsteg ha främst varit av kemisk art. Sedan
sambandet mellan vitamin A och karotin, morotens rödgula färgämne, visats, lyckades
den schweziske kemisten P. Karrer fullständigt klarlägga detta vitamins kemiska
sammansättning. Kort därpå isolerades det antiskorbutiska C-vitaminet, vars
konstitution numera är så fullständigt känd, att detta vitamin (askorbinsyra) blivit
föremål för syntes i stor skala och redan fått vidsträckt användning som läkemedel.

Det mot slutet av förra århundradet av Nobelpristagaren Eijkman upptäckta
B-vitaminet fanns bestå av minst sex komponenter, betecknade med Bi till Be.
Två av dessa, B2 och Bi, erhöllos i ren form och kunde även framställas på
artificiell väg. Det förstnämnda, B2, som ursprungUgen kallades antipellagra- eller
antidermatltvitamin, identifierades redan för ett par år sedan med det naturliga, i
mjölk förekommande vattenlösliga, grönfluorescerande gula färgämnet laktoflavin,
vars syntes genomfördes av Karrer och bekräftades i Stockholm. Om laktoflavin
fattades i pälsdjurs föda, så uppträdde hudanomalier. Men detta ämne var ej
tillräckligt för att bota hudsjukdomarna eller åstadkomma normal pälsbildning, utan
därför fordrades ytterligare minst en faktor, som betecknades med Be, vars kemiska
natur dock var fullständigt obekant. Man fann emellertid, att båda faktorerna
B2 och Be förekomma i jäst i ganska riklig mängd. Torrjäst befanns sålunda vara
en mycket förmånlig tillsats till pälsdjurs foder.

B-vitamingruppen, som omfattade minst sex, sannolikt fler ämnen, är nödvändig
för högre djurs tillväxt, och det förefaller som om minst fem B-vitaminer måste

161

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:26:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1936/0161.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free