Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det militära året 1936 - 1936 års försvarsordning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarsordningen skulle kunna fylla de anspråk, vilka med hänsyn till det
förhanden-varande utrikespolitiska läget måste uppställas. Av regeringen inledda
förhandlingar, syftande till att socialdemokraterna även skulle lämna sin medverkan till
förslagets genomförande mot en kompensation i form av borgerligt tillmötesgående av
det socialdemokratiska förslaget beträffande folkpensionernas dyrortstillägg, ledde
ej till positivt resultat. Socialdemokraterna röstade därför för propositionen, men
statsminister P. A. Hansson förklarade i debatten: Vi komma icke att sätta
försvarsbeslutets upprivande på vårt program.
Det den 10 och 11 juni fattade försvarsbeslutets innebörd framgår i vissa
huvuddrag av vidstående tabellariska jämförelse mellan 1925 och 1936 års
försvarsordningar. Kostnaderna för den nya försvarsordningen beräknades till 148 millioner
kronor i genomsnitt per år, därav 79.75 mill. för armén, 31.5 mill. för flottan, 7.25
mill. för kustartilleriet, 27.8 mill. för flygvapnet och 1.7 mill. för gemensamma
ändamål. Övergången till den nya försvarsordningen skulle ta sin början budgetåret
1936/37. För armén skulle den genomföras i tre etapper. Det första övergångsskedet
skulle omfatta sistnämnda budgetår, andra övergångsskedet perioden 1937/38 t. o. m.
1939/40 samt tredje skedet perioden 1940/41 t. o. m. budgetåret 1945/46. Den nya
flygvapenorganisationen skulle genomföras under en period av 7 år med början
fr. o. m. budgetåret 1936/37. En viss koncentration beslöts av den
materielan-skaffning, som eljes skulle ha utslagits på en tioårsperiod. Av det för
anskaffning av armémateriel beräknade sammanlagda engångsanslaget på 79.5
mill. skulle sålunda 50 mill. utbrytas för att utgå med ungefär en tredjedel vart och
ett av de tre närmaste budgetåren. En liknande påskyndad engångsanskaffning
beslöts för kustartilleriet. Flottans ersättningsbyggnad beräknades efter i viss mån
andra grunder än propositionens, innebärande bl. a. ett snabbare fartygsbyggande
under de närmast liggande budgetåren. Liksom i propositionen förutsattes, att
frågan om de lämpligaste fartygstyperna skulle göras till föremål för särskild
utredning i nära framtid.
De värnpliktigas tjänstgöringstid i armén blev enligt försvarsbeslutet för
studenter och likställda 260 dagar, för underbefäl och fackmän i infanteriet, trängen och
intendenturtrupperna 225 dagar och för övriga värnpliktiga vid dessa tre truppslag
175 dagar, för kavalleriet, artilleriet, ingeniör- och signaltrupperna 200 dagar samt
för ersättningsreserven och till handräckningstjänst uttagna 180 dagar. För vanliga
värnpliktiga vid infanteriet skulle repetitionsövningen fullgöras samtidigt av två
årsklasser, varigenom vartannat år möjlighet skulle vinnas att öva förband med
tillräcklig styrka. Särskild vinterutbildning skulle förutom i skidlöpartjänst uttagna
meddelas flertalet värnpliktiga vid norrländska truppförband. Indelningen av
värnpliktiga i två uppbåd avskaffades. Tjänstetiden i landstormen förlängdes med tre
år, och dispositionsrätten över landstormen blev friare. En obligatorisk
landstorms-repetitionsövning om 5 dagar för vanliga värnpliktiga i linjetjänst samt om 12 dagar
för studenter, likställda och andra värnpliktskategorier, som undergått
befälsutbildning, infördes. Överhuvudtaget avsågs att ge landstormen en fastare organisation
och vidgade uppgifter.
Armén undgick den omfattande regementsdöd, som tilltänkts densamma i
propositionen och som utlöst en allmän proteströrelse, vittnande om de svenska
infanteriregementenas nära förbundenhet med sina landskap. Endast det redan förut
reducerade och delvis för stridsvagnstjänst utnyttjade Göta livgarde dömdes att
försvinna — stridsvagnarna skulle fördelas på två andra infanteriregementen, som i
fred skulle bestå av en infanteri- och en stridsvagnsbataljon — och Värmlands
regemente minskades till kår. Kustfästningarnas infanteribataljoner och
ingenjörkompanier indrogos dock även. Det nytillkomna luftvärnsregementet skulle förläggas till
Linköping. På stat blev i armén antalet officerare 2,075, underofficerare 1,341 samt
170
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
