- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjortonde årgången (händelserna 1936) /
177

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modernäringen under 1936. Av redaktör Th. Swedberg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

brödsäd översteg riksdagsdirektivens övre gräns, måste regeringen ingripa och på
jordbruksnämndens förslag dels sänka inmalningsproeenten för årets två sista
månader med 8 enheter och dels bemyndiga Svenska spannmålsbolaget att i
pristryck-ningssyfte sälja av statens på hösten 1934 till 32,800 ton uppgående spannmålslager,
vilket därmed ytterligare reducerades och vid årets slut var långt under de 100,000
ton, som årets riksdag ansåg vara ett önskUgt minimum. Prisstegringen på vete
fortsatte under senhösten, och vid årsskiftet, då vetet på noteringsorterna stod i
cirka 19 kr., ansåg sig jordbruksnämnden nödgad föreslå en ny prissänkande åtgärd,
nämligen sänkning av veteavgiften med 1 öre till 1,5 öre per kilogram.

Vad beträffar den animaliska produktionen så översteg den vid rikets mejerier
invägda mjölken avsevärt föregående års leverans. Avsättningen inom landet av
smör och ost visade även en stark stegring, som för smör uppgick till cirka 12
procent, men för osten höll sig något därunder. Det inhemska smörpriset steg under
senare halvåret och var vid årets slut 25 öre högre än vid dess början. Smörexporten
minskades något, och exportpriset, som icke visade några starkare fluktuationer,
låg på hösten lägre än under motsvarande tid föregående år. Att prisfallet på
exportsmöret kunde så pass begränsas får nog främst tillskrivas den under året
genomförda rationaliseringen av försäljningen med Svenska mejeriernas riksförening som
enda exportör. Genom denna anordning blev det på ett helt annat sätt än tidigare
möjligt att komma till tals med köparna och skapa förtroende för den svenska varan.
Även beträffande slaktdjurs- och kötthandeln fortsattes det tidigare började
rationaliseringsarbetet med den nya partisaluhallen vid Enskede och det därmed
genomförda ordnandet av partihandeln med kött och fläsk i huvudstaden som
betydelsefullaste resultat. Äggpriset steg under året med 15 öre per kg., men lyckades
därmed icke nå högre än till 82 procent av priset under femårsperioden 1925—1929.
De äggkvantiteter, som levererades till Svenska ägghandelsförbundet, motsvarade
ungefär förutvarande års och stannade alltså vid 6 mill. kr:s värde. Fraktodlingen
hade att utstå starka påfrestningar genom vindruvsimporten, som nära nog
fördubb-lades, i det att den uppgick till nästan 2,5 mill. kg. Denna importökning förklaras
genom frånvaron i vårt land av tull eller någon form av importrestriktioner, så att
vindruvor vid vissa tillfällen kunde köpas i detaljhandeln för 50 öre pr kg. och
normalt intogo ett prisläge av 80 å 90 öre. Regeringen sökte stödja fruktodlingen
genom att ställa betydande propagandamedel till förfogande för Riksförbundet
Svensk frukt, varjämte fraktbidrag beviljades för fruktsändningar till Norrland.

Vad som drev brödsädspriset i höjden var den dåliga skörden. De föregående
årens rekordskördar efterträddes här hemma av en mycket medelmåttig skörd 1935
och en svag skörd 1936, och här och var i de stora spannmålsproducerande länderna
blev det ren missväxt. Den svenska veteskörden beräknades till 586,000 ton, vilket
var 11 procent under medelskörden för åren 1932—1935. Ännu sämre ställde det sig
beträffande rågskörden, som beräknades till endast 353,000 ton mot 429,000 ton under
föregående år. Tack vare prisförbättringen neutraliserades dock i stort sett
skördeminskningen. Den förtog emellertid samtidigt verkan av de statliga stödåtgärderna.
Icke nog med att spannmålsregleringen ej stödde jordbrukarna. Direktiven för
jordbrukshjälpen utgjorde ett direkt hinder för lantmännen att till fullo utnyttja
marknadsläget. Omvänt blev statsingripandet ett skydd för konsumenterna, enär statens
prisregleringsåtgärder höllo mjölpriset nere. När bageriidkarna sökte utnyttja
konjunkturläget för att genomföra en allmän höjning av brödprisen, saknade alltså
deras åberopande av de stigande spannmålsnoteringarna tillräckligt stöd i
verkligheten. Aktionen kunde icke heller helt fullföljas.

Även om fluktuationerna på spannmålsmarknaden i viss mån uppvägde
skördeminskningen, förelågo dock vid 1936 års slut starka indicier för antagandet, att
jordbrukets lönsamhet under året undergått en försämring. Professor Nannessons
sedvanliga undersökning av boksluten för representativa jordbruk för årgången

177

11

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:26:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1936/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free