- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjortonde årgången (händelserna 1936) /
198

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teateråret 1936. Av Sten Selander

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Fr. v.: Ernst Eklund i »Ett dockhem» på Komediteaiern, Eleonore de Floer och Einar Axelson i
»Skolka skolan» samt Gösta Ekman i »Vildanden», båda på Vasateatern, och Alice Eklund i »Ett

dockhem» på Komediteatern.

en nervöst belastad ung flicka, följde ett gästspel av Pauline och Anne-Marie
Brunius med sällskap i H. M. Harwoods fina, elegant utformade familjekomedi »Idyll
1936»; särskilt Anne-Marie Brunius’ friska gestaltning av den unga flickan i stycket
framkallade ett uppriktigt beklagande av att hon nu till synes definitivt är förlorad
för svensk teater. Närmast framfördes så Roger Martin du Gärds fängslande
problemdrama »Därom tiger munnen», en psykoanalytiskt betonad, men samtidigt
med gallisk klarhet gestaltad studie över de ljusskygga, listigt förklädda
drivkrafter, som ur det undermedvetna bestämmer vårt handlande. Teaterns ensemble
— främst att nämna Elsa Widborg, Esther Roeck Hansen, Sture Baude och Arnold
Sjöstrand — hade också med intresse och framgång gått in för att ge liv åt det
stimulerande stycket.

Hösten inleddes med »Getingboet», en av de vanliga engelska familjekarusellerna,
som efterträddes av »De oskyldiga», ett fränt, men fascinerande skådespel om
tillvarons idioti och motbjudande, ironiska grymhet av amerikanskan Lilian Hellman;
bland de uppträdande märktes särskilt Mimmi Pollak med en utomordentlig
framställning av en degenererad, hysteriskt elak och lögnaktig flickslyna. Som sista
program kom ett enligt uppgift 2,000 år gammalt kinesiskt skådespel, »En dotter
av Kina», intressant inte bara som kuriositet, utan också som ett roande och
egenartat konstverk.

Komediteatern inledde året ganska olyckligt med en ovanligt enfaldig fars; men
redan nästa program, Philip Johnsons »Kanaljer», blev den här nästan
obligatoriska, stora årssuccéen. Komedin i fråga ville ingenting annat än roa; men den
gjorde det på ett älskvärt och kultiverat sätt och hade framför allt en verklig
önskeroll för Alice Eklund, som här fick visa hela sitt mästerskap i det lätta
lustspelets Kleinkunst. Också då teatern på hösten frångick sin vanliga repertoar
och tog upp Ibsens »Ett dockhem», stod fru Eklunds Nora som naturligt är i
intressets brännpunkt. Det var också en både intelligent och stilsäker prestation, där
skådespelerskan särskilt i slutakten nådde långt utom sina vanliga domäner.

När Sandro Malmquist drog in på den lilla scenen i Regeringsgatan 111 och där
öppnade sin »Nya teatern», hade man väntat sig att få se ett prov på den så mycket
omtalade experimentteatern. Ett trevande försök att realisera dess idé gjordes också

198

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:26:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1936/0198.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free