- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjortonde årgången (händelserna 1936) /
257

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige - Arvid Lindman - Karl-August Wallroth - Herman Brag

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

^Ännu i detta års politiska valrörelse deltog l;ian med förvånande uthållighet och
gjorde liksom förut ofta med flygmaskin sina resor till de valmöten, vid vilka han
talade i vitt skilda delar av landet.

1 Svenska Dagbladets nekrolog över den bortgångne yttrades bl. a.:

Arvid Lindman älskade icke blott vårt Sverige, vilket han som få andra samtida lärt känna i
alla dess delar, utan uppfyllde Gustav Sundbärgs maning att också älska vårt svenska folk, vars
olika skikt han kände i grunden, varför han kunde umgås med värj om och enom som ingen
annan. Vad som utifrån och objektivt kunde te sig som ansträngning och uppoffring var för
honom tillfredsställelse och glädje: att kunna tjäna till det yttersta. Därav härleddes hans
okuvliga vitalitet och outsinliga ungdomslynne. Där samtiden blott såg den stridbare partiledaren,
kommer eftervärlden att ge rättvisa åt den kloke och framsynte statsmannen. En sådan
omvärdering är redan på väg och framgick senast genom de uppriktiga sympatibetygelserna från politiska
motståndare vid hans avgång som partiledare. Ingen vill längre förneka att vad Arvid Lindman
uträttat för svenska högern, har han gjort för fosterlandet. Partiet var blott ett medel för det
nationella målet att ena all svensk borgerlighet till politisk samverkan.

Ur de många personliga bidrag, som i Svenska Dagbladet fogades till Arvid
Lindmans eftermäle, anföras här följande uttalanden:

Universitetskansler Ernst Trygger: Hans liv behärskades av varm kärlek till Sverige och det
svenska, av osjälvisk arbetslust och av aldrig svikande pliktkänsla. Dessa hos honom
inneboende krafter utgöra förklaringen till hans ljusa sinnelag, hans förvissning om det godas seger och
hans orubbliga tro på Sveriges framtid och storhet. Amiral Lindman var en vidsynt hövitsman
och en ädel människa.

Professor Gösta Bagge: Av nu levande politiska personer har ingen i så hög grad som Arvid
Lindman satt sin prägel på Sveriges politiska utveckling. Men störst är hans gärning som
förmedlare av övergången mellan den »gamla, goda tiden» och den nya. Denna brytningstid har Sverige
passerat utan allvarligare konflikter. Förtjänsten härav är mångas, men den kanske allra främsta
tillkommer den man, vilken som högerns ledare förstod att följa tidens gång och som själv satte
som sin viktigaste uppgift att få det nya att växa in i det gamla. Det skall också av historien en
gång vittnas, att hans förstående, sakliga, ansvarskännande opposition under de båda senaste
årtiondena kraftigt bidrog att befästa och grundmura svenskt folkstyre. Han strävade redligt och
manligt, modigt och frikostigt för sitt lands bästa och folkets välfärd. Och han svek aldrig sin
uppgift. Från sin egen brukstid tog han med sig ut i livet en realism, ett förstånd att foga sig
efter verkligheten, som med rätta givit honom epitetet »riksdisponent». Han var en oförfärad
stridsman men också en ädel. Få personer i det offentliga livet vinnlade sig som han om
ridderlighet. Och ingen hade hans oförfalskade gosselynne. Därför blev han icke blott en fruktad och en
aktad stridsman; han blev även en älskad.

Framstående representanter för grannländerna konstaterade slutligen, att Arvid
Lindman varit nordisk konservatisms grand old man och ett föredöme för sina
meningsfränder i de övriga rikena. Han hade, tillades det, utfört en
statsmanna-gärning av stora mått.

Karl-August Wallroth, f. 1860. Student 1879, avlade bergsexamen 1890, genomgick
Bergshögskolan 1890—91. Amanuens i finansdepartementets kontroll- och justeringsbyrå och kontrollör vid
kontroll verket 1892, chef därstädes 1906, myntdirektör och chef för K. myntverket 1909—27.
Nedlade förtjänstfullt arbete på svensk mynthistoria, delvis i form av bidrag till Numismatiska
föreningens publikationssamling, 1918 sammanförda i avhandlingen »Sveriges mynt 1449—1917», skrev
ett flertal numismatiska artiklar i Nordisk Familjebok. Död den 2 januari.

Herman Brag, f. 1860. Student 1870. En bland de främsta krafterna i O. D. i Uppsala.
Utbildades i sång för Stockhausen i Frankfurt a. M. 1886 och för Lamperti i Milano 1890, anställd vid
tyska operascener. Debuterade 1891 på Operan i Stockholm som Plumkett i »Martha», tillhörde
Operan till 1898 och hade stor framgång som Falstaff i »Muntra fruarna», Gil Perez i »Svarta
dominon», Figaro, Bartolo och Leporello m. fl. Tog engagemang vid operan i Dresden 1898,
regissör och sångare vid operan i Stuttgart 1903, uppträdde under skilda perioder vid de stora lyriska
scenerna i Berlin och Newyork, många år sånglärare i Berlin, där han var ordförande i Svenska
sångsällskapet, samt vid Mozartkurser i Salzburg. Slutligen lärare i sång och dramatik i
Stockholm. Död den 3 januari.

257

21

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1936/0257.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free