Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbördeskrig i Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inbördeskrig i Spanien.
Sedan spanska cortes den 7 januari upplösts på grund av anklagelseskrifter från
monarkistiskt och katolskt håll mot regeringen och statspresidenten för
kränkning av författningen genom att parlamentsferierna förlängts till 31 januari, gick
spanska folket efter en hetsig och delvis blodig valkampanj den 16 februari för
tredje gången efter republikens införande till valurnorna. Resultatet blev en ny
stark svängning åt vänster — vänstern fick 264 mandat mot oppositionens 208 —
vars konsekvenser Madrids röda omedelbart utnyttjade till demonstrationer och
krav på politisk amnesti. Socialistledaren Largo Caballero besökte
konseljpresidenten Valladares och krävde, att alla Folkets hus i Spanien åter skulle öppnas och de
politiska fångarna frigivas. Folkets hus i Madrid öppnades också, och de i fängsligt
förvar hållna socialister, som valts till deputerade, frigåvos. Förhållandena i övrigt
utvecklades därhän, att regeringen fann sig föranlåten att proklamera
belägringstillstånd i Madrid. Den 19/2 inlämnade regeringen Valladares sin avskedsansökan,
och två timmar därefter hade Azana åtagit sig uppdraget att bilda regering. Denna
var färdig på aftonen samma dag. Den hade vänsterrepublikansk karaktär utan rött
inslag. Två dagar senare utfärdades det väntade amnestidekretet för de omkring
35,000 politiska fångarna, bland dem förre presidenten i den katalanska
representationen Louis Companys och den socialistiske deputeraden Pena, som var ledare för
Vinjettbilden visar ministären Azana vid sitt första sammanträde: den andre fr. v. José Giralt,
marinminister; därefter general Miaja, krigsminister; Amos Salvador, inrikesminister; Augusto
Barcia, utrikesminister; Manuel Azana, Antonio Lara, justitieminister; Casares Quiroga, minister
för offentliga arbeten; Marcelino Domingo, undervisningsminister, samt Enrique Ramos,
hälsovårdsminister.
317
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
