Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbördeskrig i Spanien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den svenska landsorganisationen samlade
energiskt in pengar åt spanska folkfronten, men
ville ej se, alt de hamnade i Stalins håv.
(Chatham.)
arbetet i parlamentet och lämna detta.
Vänsterrepublikanska styrkor sattes på
krigsfot till följd av rykten om ett
väntat fascistuppror. Natten till 17/7 utbröt
öppet militäruppror i Marocko såsom
följd av upphetsningen över mordet på
Sotelo. Revolten spred sig mycket snabbt
över hela spanska Marocko. Även i de
olika delarna av Spanien utbröto
oroligheter, såsom i Sevilla, Saragossa,
Barcelona, Pamplona etc. Upproret i
Marocko leddes av befälhavaren för
trupperna där, general Gomez Morato.
Guvernören över Kanarieöarna, general
Franco, som förde befälet över
trupperna där, fick order att flyga från Las
Palmas till Marocko. Så fort han anlänt
till Larache, övertog han befälet på
insurgenternas sida och proklamerade
krigstillstånd i hela Marocko, där
främlingslegionen var den ledande kraften i
upprorsrörelsen. General Goded höjde upprorsfanan i Barcelona. Den 19 juli
började marockanska trupper överskeppas till Cadiz.
En betydande del av armén, så gott som hela flottan, civil gardet och republikanska
gardet förblevo emellertid regeringen trogna. Såsom förstärkning åt dessa trupper
uppbådades och beväpnades den marxistiska och kommunistiska ungdomen i Madrid
och Katalonien. Till rebellerna anslöto sig de trupper, som stodo under general
Quiepo de Llanos befäl, och med dessa bemäktigade han sig Sevilla. Inom kort voro
rebellerna även herrar över La Linea och Algeciras. Den 20/7 ryckte de norrut och
togo med stöd av Llanos trupper Cordova, Ciudad Real och Granada med flera
platser. Därmed voro också provinserna Granada och Andalusien i deras våld och
en bred bas lagd för operationer norrut. I norra Spanien mötte de från olika håll
mot Madrid framryckande rebellerna redan från början starkt motstånd av
beväpnade skaror, understödda av reguljära trupper. Icke desto mindre lyckades
insurgenterna taga Segovia, Valladolid, Burgos och Saragossa. Ledare av insurgenternas
operationer i Nordspanien blev general Mola, som hade sitt högkvarter i Burgos.
I Madrid vidtog regeringen snabbt åtgärder för revoltens kuvande och stadens
omedelbara försvar. Civilbefolkningen organiserades som milis. Molas framryckning
började gå långsamt, och hans förtrupper hejdades i Sierra Guadarramas bergspass
norr om huvudstaden. Mola måste också ägna uppmärksamhet åt läget vid kusten,
där regeringstrogna trupper besatte bl. a. San Sebastian och Irim. Den 19 juli ankom
general Goded från Balearerna för att leda upproret i Katalonien. Under ett dygn
rasade heta strider i Barcelona, varefter Goded kapitulerade. Han arkebuserades
senare av regeringstrupperna. Från Marocko till Spanien överfördes oavbrutet
insurgentsoldater först med flyg och sedan sjöledes. I Malaga och Barcelona rasade
den röda terrorn med mord, brand och plundring. Den 24/7 utropades en provisorisk
spansk regering i Burgos av general Mola. General Cabanellas blev chef för
densamma.
Under månaden hade den röda spanska regeringen gjort upprepade
framställningar till Blumregeringen i Frankrike om leverans av vapen och krigsmateriel.
Franska regeringen beslöt emellertid att ej tillåta dylik transport, närmast med tanke
på att de fascistiska staterna kunde känna sig lika mycket förpliktade att
understödja insurgenterna. Faktiskt levererade bland andra Italien många flygplan till
319
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
