Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1936. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Norge
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingen — »en overdreven stimulans nu vil der måtte bötes for i kommende år» — och
i början av december höjde Norges Bank diskontot från 3y2 till 4 procent.
Samarbetet mellan arbetarpartiet och bondepartiet gestaltade sig
anmärkningsvärt friktionsfritt — icke ens bondepartiets relativt betydande och förmodligen just
av detta samröre betingade tillbakagång vid höstens stortingsval förändrade något
häri. Vid stortingsvalet steg arbetarpartiets röstsiffra, till vilken även
kommunistiska väljare bidrogo, till 572,866 röster från 467,468 år 1933. Men, liksom vid
det danska landstingsvalet, kunde även högern registrera en betydande röstökning:
från 234,422 till 281,371. Också venstre ökade — från 210,523 till 229,110 — men
bondepartiets röstsiffra sjönk samtidigt från 169,638 till 165,273. Den fascistiska
Nasjonal samling visade nedgång — från 25,942 till 23,768. Arbetarpartiet vann netto
endast två mandat, medan det skulle ha behövt sju nya mandat för att få majoritet
i stortinget. Högern vann sex nya mandat, och bondeförbundet förlorade fem.
Partiställningen blev 36 konservativa, 23 venstre, 2 samfundspartiet, 18 bondepartiet och
71 arbetarpartiet. Arbetarpartiet kunde sålunda trots högkonjunktur utan like och
trots minoritetsställning fullfölja den »krispolitik», vid vilken det tillbakagående
bondepartiet knutit sitt öde.
Denna krispolitik hade redan på ett avskräckande sätt präglat det i januari
framlagda budgetförslaget för finansåret 1936/37, vilket med bondepartiets stöd i allt
väsentligt genomfördes. Budgeten steg från 440 millioner 1935/36 till närmare 484
millioner eller, om man medräknar den till kommunerna återgående nya s. k.
ränteskatten, till 495,6 millioner. Budgeten innebar även en ökning av statsskulden med
cirka 20 millioner. Tack vare de goda tiderna kunde emellertid budgetsökningen
genomföras utan skatteökning, bortsett från den nya ränteskatten, vilken antogs i
hemliga plena i stortinget redan i januari och fick retroaktiv giltighet även för 1935.
Ränteskatten utgår med 25 procent av räntan på alla insättningar i banker och
sparkassor, dock minst med 4 pro mille av det vid inkomstårets utgång innestående
beloppet. Skatten, vilken tänkts som en kombinerad inkomst- och förmögenhetsskatt
och som motiverades därmed, att kommunerna i stor omfattning gått miste om skatt
på bankräntor, skulle helt återgå till kommunerna, varvid dock en viss utjämning
skulle genomföras. Skatten, vilken också drabbade många små insättningar, som
eljest skulle ha varit befriade från förmögenhetsskatt, och även utgick av sådana
tillgodohavanden, som uppkommit genom krediter och alltså icke motsvarades av
någon förmögenhet alls, föranledde stark nedgång i bankinsättningarna, boom för
obligationer och på sina håll sedelhamstring.
Budgetökningen uppkom till stor del därigenom, att krisanslagen höjdes från 69,5
millioner i närmast föregående budget till 88,3 millioner — högern hade tvärtom
önskat pruta 30,2 millioner på krisanslagen och 5,8 millioner på ordinarie anslag,
medan venstre nöjt sig med att vilja pruta ned krisanslagen med 12 millioner.
Krisanslagen upptogo bl. a. ett extra anslag på 11,5 millioner till järnvägsbyggnader,
13,1 millioner till jordbruket, 7,6 till fisket, 5,2 till räntelättnader samt 10 millioner
till disposition som statsgaranti för industriella företag.
Över huvud taget fick denna s. k. industrireising stor omfattning. Union Co.
fick fyra millioners statsgaranti till anläggande av en ny stor sulfatcellulosafabrik
i Skien, Trondhjems Mek. Verksted, Bergens Mek. Verksted, Rosenberg Mek.
Verk-sted i Stavanger och Fredrikstad Mek. Verksted beviljades lånegarantier för
sammanlagt uppemot 7y2 millioner kronor för utvidgningar och moderniseringar,
varmed den norska varvsindustriens nybyggnadskapacitet beräknades kunna höjas från
30,000 till 90,000 tons. Ett förberedande steg i samma riktning togs, när
handelsdepartementet i december bemyndigades tillsätta en kommitté för att undersöka
möjligheterna att öka landets järn- och stålproduktion. För att ytterligare stimulera
arbetsmarknaden inrättades Den norske Industribank med ett aktiekapital av 10
millioner och med möjlighet att öka bankens medel intill 50 millioner genom utstäl-
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
