- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjortonde årgången (händelserna 1936) /
344

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1936. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Svenska folkpartiet ansåg, när riksdagen åter sammanträdde i årets början, att
regeringen Kivimäki, som två gånger förut och senast vid föregående års urtima
misslyckats med att föra även ur svensk synpunkt relativt acceptabla förslag i hamn,
efter ett års betänketid nu borde vara i stånd att förelägga riksdagen detta grundligt
blötta och stötta ärende i en form, ägnad att »åstadkomma fred mellan
språkgrupperna». Även om kvalificerad majoritet icke stode att vinna, så skulle man efter
sommarens val likväl äga möjlighet att på hösten nå definitivt beslut. Men
om frågan ytterligare undanskötes, så skulle den ändå spela in i valkampanjen och
sannolikt komma att spela in även i därpå följande valkampanj.

Regeringen fann emellertid, när den sonderade terrängen, att socialdemokraterna,
som dittills följt en för de svenska önskemålen gynnsam linje, nu icke ansågo det
opportunt att upptaga saken före valen, samt att de äktfinskt orienterade agrarerna
begärde total förfinskning av universitetet utan att frågan om svensk undervisning
samtidigt avgjordes. I mitten av februari meddelade statsministern den svenska
riksdagsgruppens ordförande, professor Ragnar Furuhjelm, att proposition i
universitetsfrågan icke komme att avlåtas under vårsessionen. Härmed blev den
ministerkris akut, som varit latent alltsedan hösten 1934, då den första propositionen
framlades. I samråd med sin riksdagsgrupp beslöto de två svenska ministrarna att lämna
den borgerUga samlingsregeringen och ingåvo den 14 februari sin avskedsansökan.

Statsministern beklagade svenskarnas utträde, varnade för en »tvungen lösning»
och förklarade, att det förslag, som föregående sommar framlagts av universitetets
konsistorium, ur principiell synpunkt kunde utgöra grund för en tillfredsställande
lösning, ehuru man kunde vara av olika åsikt om dess detaljer — i själva verket
voro svenskarna »av olika åsikt» inte bara om förslagets detaljer utan även om dess
grundläggande princip. Regeringens rekonstruktion mötte svårigheter, förhandlingar
fördes i olika riktningar och bl. a. ryktades, att förhandlingar pågingo med
agrarerna och det konservativa finska samlingspartiet om att ett nytt, mot de svenska
önskemålen snävare universitetsförslag skulle framläggas redan på våren.

De svenska ministrarna kvarstodo ännu den 25 februari i regeringen, vilken då
lyckligt genomled en interpellationsdebatt, föranledd av följande, till det estniska
revoltförsöket i december f. å. syftande frågor från socialdemokraterna: »Hur var
det möjligt, att i vårt land utan regeringens vetskap under en längre tid kunnat
förberedas en statskupp, avsedd att genomföras i ett annat land? Förfogar regeringen
utöver offentligt redan kända fakta över närmare uppgifter rörande I. K. L.- och
Sinimustaorganisationernas brottsliga förehavanden? Vad ämnar regeringen göra
för att skydda staten och samhället för en brottslig verksamhet av denna art,
ävensom för att göra ett slut på den hetsiga politiska verksamhet, som bedrivits
särskilt inom militärkretsar och i lärdomsskolorna?» Svaret gavs av inrikesminister
Puhakka, som tidigare provisoriskt förbjudit Sinimustas verksamhet och föranlett
rättegång om förbundets upplösande och som nu bl. a. förklarade, att han begått ett
misstag, då han trodde på den estniske upprorsledaren Sirks hedersord. Debattens
facit blev att alla partier — givetvis med undantag av I. K. L. — togo bestämt
avstånd från både I. K. L. och Sinimusta.

De svenska ministrarnas avskedsansökan beviljades så äntligen den 28 februari.
Den 4 mars meddelade agrarpartiet officiellt, att det icke ville vägra att deltaga i
regeringen, om följande oundgängliga programpunkter godkändes:
universitetsfrågan avgöres i överensstämmelse med det finska folkelementets berättigade
fordringar på basis av universitetskonsistoriets förslag; regeringen skrider till i
föreningslagen stipulerade åtgärder till förhindrande av all mot Finlands statsordning riktad
utveckling; de av agrarförbundets riksdagsgrupp framställda villkoren för ordnande
av de ekonomiska frågorna böra skyndsamt uppfyllas. Först den 6 mars löstes krisen
definitivt, i det att efterträdare då utsågos, dels till de avgångna svenska minist-

344

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 17:26:27 2019 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1936/0344.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free