Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1936. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ansökan, emedan »detektiva centralpolisen», vilken var en rent politisk
polisorganisation med den illegaliserade kommunismens bekämpande såsom huvuduppgift,
i ett ämbetsutlåtande, som kommit till offentligheten, stämplat ministern som en
kortsynt person, den där indirekt främjat kommunisternas planer. I utlåtandet, som
framlagts i en rättegång rörande införande i föreningsregistret av en nybildad
organisation, kallad Förbundet för människorätt, hade centralpolisen gjort gällande, att
detta förbund vore ett led i den från Moskva inscenerade s. k. folkfrontsrörelsen
samt uppräknat andra för ändamålet utnyttjade organisationer, däribland det
huvudsakligen av medlemmar i finska framstegs- och agrarpartierna sammansatta »Finska
ungrepublikanernas förbund», till vars bildande även Jutila medverkat. Även i andra
utpekade »folkfrontsorganisationer» återfunnos kända personer av utpräglat
borgerligt sinnelag.
På en fråga i riksdagen förklarade inrikesministern endast, att utlåtandet, som
ej avsetts för offentligheten, därför ej varit så avslipat utan innehöll inkorrektheter
och vilseledande uttryckssätt, men att, då flera av de nämnda organisationerna
bildats redan flera år innan folkfrontsidén dykt upp, det omotiverade nämnandet av
stiftarnas namn ej kunde kasta någon skugga på dem. Denna förklaring
tillfredsställde emellertid ej minister Jutila, och i sin avskedsbegäran anförde han, att en
förtroendefull grund för hans kvarstående i regeringen ej längre förefanns. Senare
upplyste han, att centralpolisens utlåtande utarbetats på statsminister Kivimäkis
uppdrag samt att inrikesminister Puhakkas svar i riksdagen avgivits utan hans
kännedom. Den 25 september beviljades Jutila avsked samt förordnades
kommunikationsministern och biträdande lantbruksministern Linna till lantbruksminister och
biträdande kommunikationsministern Koskenmaa till kommunikationsminister. Ministären
Kivimäki hade lyckligt genomlevat sitt sjunde changemang.
Men redan samma eftermiddag välte lasset. Den lilla tuvan var ett sedan 1935 års
riksdag vilande lagförslag om ändring av strafflagstadgandena för lands- och
krigsförräderi ävensom spioneri samt av straffstadgandena för högförräderi.
Statsminister Kivimäki ställde kabinettsfråga, men det ena förslaget fälldes med 94 röster
mot 93 och det andra med 96 mot 92, varvid den knappa majoriteten främst
utgjordes av socialdemokraterna samt en del av den svenska gruppen, som fann lagtexten
oacceptabel av juridiskt-tekniska skäl. Icke ens framstegspartiet stödde enigt sin
statsminister. Det uppgavs, att utgången i den första avgörande voteringen vållats
därav, att några svenska representanter med statsministerns vetskap och gillande
samtidigt bevistade begravningen av förre justitieministern, professor Serlachius,
vilken framlagt de nu fallna lagförslagen och drog sina tidigare kolleger med i
fallet. Den 26 september inlämnade regeringen avskedsansökan, den 28 meddelade
den socialdemokratiska riksdagsgruppen presidenten, att den vore beredd att
deltaga i en parlamentarisk koalitionsregering med största möjliga flertal, och den 30
september uppdrog presidenten åt agrarledaren, riksdagens talman Kallio, att bilda
den nya regeringen. Det liberala framstegspartiet uttalade sedermera sin
beredvillighet till samverkan och sin förhoppning, att även svenskarna skulle bli
representerade. Svenska folkpartiet förklarade, att det på vissa villkor skulle kunna deltaga,
och det konservativa samlingspartiet sade sig önska en borgerUg regering, stödd
på de tre finska borgerliga partierna — alltså icke en flertalsregering. Slutresultatet
blev emellertid, att varken socialdemokraterna eller svenskarna kommo med —
socialdemokraternas deltagande lär även ha mött starkt motstånd av presidenten,
som däremot lär ha hyst vissa betänkligheter mot att icke svenskarna togos med.
I den regering, som utnämndes den 7 oktober, tillhörde samtliga ministrar
agrarpartiet utom fyra: utrikes- och handelsministrarna från framstegspartiet
samt inrikes- och försvarsministrarna från samlingspartiet, vilka samtliga enligt vad
det uppgavs borde betraktas som fackministrar. Regeringen förklarade sig i sin
utrikespolitik komma att följa de av riksdagen i december enhälligt omfattade nor-
346
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
