Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrkespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikespolitisk översikt,
"X Tär 1937 års riksdag samlades, stod Sverige inför den situationen, att en
rege-ringskoalition, som förfogade över majoritet i riksdagens båda kamrar,
existerade. Efter 1936 års val hade trots alla de motsättningar, som kommo till synes
under valrörelsen, och trots de meningsskiljaktigheter, som visade sig mot slutet
av samma års riksdag, socialdemokraterna lyckats förmå bondeförbundet till en
överenskommelse om samverkan i regeringsställning. Ett program hade uppgjorts,
baserat på ömsesidiga eftergifter, och nu skulle detta omsättas i verklighet. Den
första stora frågan blev därför denna: skulle en sådan överenskommelse verkligen
hålla? Och därtill kom den andra: hur kommer ett sådant avtal att verka i
förhållande till landets skattebetalare? Den riksdag, som samlades i början av januari
1937, skulle ge svar på båda dessa frågor.
Riksdagens förlopp visade emellertid, att samarbetet mellan koalitionspartierna
uthärdade det hållfasthetsprov, som r i k s d a g s s e s s i o n e n innebar. Men utan
svårigheter avlöpte icke denna samarbetsperiod. Den starka soc i al dem o k ra ti sk a delen av
regeringsblocket krävde genomförande av vissa reformer, på vilka den satte stort
värde. Den ena av dessa var arbetstidslagen för lantarbetare. Denna omstridda
lagstiftning innebar en uppenbar påfrestning för jordbruket. Icke desto mindre
måste bondeförbundets ledamöter av regeringen finna sig i att förslaget framlades
för riksdagen. Skärpningen av lantbrukets arbetstidslag är en av de bestående
frukterna av 1937 års samarbete mellan socialdemokrater och bondeförbundare.
Det andra mera betydande förslag, som stod på socialdemokraternas önskelista,
gällde folkpensioneringen. Ehuru en tidigare riksdag träffat en enhällig
överenskommelse om att folkpensionerna skulle höjas men att ingen gradering efter
dyrort skulle ske, krävde den socialdemokratiska delen av regeringen, att frågan
skulle tagas upp på nytt och överenskommelsen betraktas som obefintlig. Från
andra håll anmäldes en annan mening. Inom högerkretsar hyste man icke någon
principiell önskan att beröva de gamla den ålderdomspension de behövde, men
man önskade först se den redan beslutade höjningen prövad i praktiken, innan
man skred till ett nytt steg. På samma linje hade bondeförbundet gått under 1936
års val. Den kursförändring, som till följd av regeringsavtalet skedde i denna
fråga, var synnerligen markerad. En av bondeförbundets riksdagsmän försvarade
sin åsiktsändring med ett uppmärksammat ehuru kort inlägg, som gick ut på att
bondeförbundet icke hade ändrat sin uppfattning utan endast sitt votum!
Den kompensation, som bondeförbundet erhöll i form av ett fortsatt
regerings-stöd, tedde sig icke nämnvärt överväldigande. Visserligen satt
bondeförbundsleda-ren hr Pehrson-Bramstorp som jordbruksminister och bar det närmaste ansvaret för
propositionernas utarbetande. Men den förutvarande jordbruksministern hr Sköld,
som vid regeringsskiftet hade fått nöja sig med handelsministerns uppgift, var i
realiteten detacherad som biträde och övervakare åt chefen för
jordbruksdepartementet. Så mycket blev redan tidigt klart, att koalitionen icke gav bondeförbundet
mera för jordbrukets del än vad ett samarbete på den borgerliga sidan skulle ha
skänkt.
Redan tidigt hördes också protesterande röster bland de aktiva jordbrukarna.
I början av februari hölls en konferens med ombud för R. L. F. i mellersta
Sverige, varvid åtskilliga önskemål från lantmännens sida framfördes. Det tal, som
jordbruksminister Bramstorp den 14 februari höll i Nyköping, var väl närmast
avsett att besvärja stormen men gav knappast några tydliga besked om vad
regeringen ville. Den enda påtagliga fördelen för jordbruket torde vara, att det förslag
om minimilöner vid jordbruket, som i juli framlades av en särskild kommitté,
120.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
