Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjärnor och molekyler. Av Ansgar Roth - Tungt kväve som adresslapp på molekylerna - Proteinernas byggnad studeras med ultracentrifug
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dr Wendell M. Stanley, Princeton.
aminosyror och proteiner, i växternas
klorofyll och cellkärnornas kromatin
etc. Rudolf Schönheimer, en av Ureys
kolleger, lyckades uppspåra de tunga
kväveatomernas väg i en råttas kropp
genom att utfodra djuret med en
syntetisk kvävehaltig substans och visade, att
de sålunda märkta eller etiketterade
atomerna passerade genom tarmväggen,
transporterades av blodet till njurarna
och slutligen utsöndrades från kroppen.
Proteinernas byggnad studeras
med ultracentrifug.
Intresset för de högmolekylära
ämnena var i starkt stigande. Den
livsviktiga roll, som proteinerna
(äggviteämnena) spelade i den levande
organismen, gjorde frågan om deras byggnad
och egenskaper till ett brännande
problem. Även vissa industrier hade stort
intresse av arbeten på detta område.
För att förstå de högmolekylära kolhydratens, t. ex. stärkelsens, glykogenets och
cellulosans, samt de högmolekylära kolvätenas, t. ex. kautschukens, egenskaper
var det nödvändigt att studera molekylerna under olika betingelser. Den av
professor The Svedberg i Uppsala konstruerade ultracentrifugen var ett verksamt
hjälpmedel vid dessa viktiga undersökningar.
Tekniken "gick ut på att bestämma den molekylära sedimentationen i ett starkt
centrifugalfält. Därvid funnos två möjligheter. Man kunde antingen mäta
sedimen-tationshastigheten eller också bestämma den jämvikt, som efter en längre tids
centrifugering inställde sig mellan sedimentation och diffusion. I det förra fallet
fordrades en oberoende d i f f u s i o n s m ä t n i n g för beräkning av molekylvikten (M).
Stora och tunga molekyler sjönko relativt lätt till den snurrande vätskepelarens
botten. För jämförelsevis låga M-värden måste rotorns varvtal ökas, vilket ställde
stora krav på materialets hållfasthet. Den största centrifugalkraften, 1,100,000
gånger tyngden, uppnåddes vid 160,000 varv i minuten. Förloppet av
sedimenta-tionsprocessen följdes genom optiska bestämningar, varvid man antingen
utnyttjade ändringen i absorption eller i brytning vid ljusets passage genom den
roterande lösningen.
En oväntad egenskap, som upptäcktes vid ultracentrifugering av
proteinlösningar, var deras homogenitet. En viss lösning bestod i regel av molekyler med
viss bestämd vikt eller också av ett begränsat antal molekylslag, som vanligen
stodo i jämvikt med varandra. En ändring i lösningens koncentration eller
sur-hetsgrad (pH) kunde medföra, att jättemolekylerna föllo sönder i mindre enheter
eller ock sammanslöto sig till större aggregat. Denna märkliga process visade sig
i många fall vara reversibel. Så fann man exempelvis, att det kopparhaltiga blåa
blodfärgämnet hos vinbergssnäckan (Helix pomatia), som vid pH = 6.8 hade en
molekylvikt av 6,740,000, innehöll tre komponenter med vikterna 6,740,000,
3,370,000 och 842,000 vid pH = 8.0. Om pH-värdet sedan återfördes till 6.8, så
befanns det att fragmenten återförenat sig till den ursprungliga molekylen.
161.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
