Svenska Dagbladets Årsbok / Femtonde årgången (händelserna 1937) / 208 (1924-1944) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Filmåret 1937. Av Ellen Liliedahl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

I övre raden fr. v. Adolf Jahr i »Adolf Armstarke», Tutta Rolf och Håkan Westergren i »Sara lär sig folkvett» samt Edvard Persson i »Än leva de gamla gudar»; i undre raden Isa Quensel, Åke Ohberg, Nils Wahlbom och Einar Axelsson i »En flicka kommer till stan», Sickan Carlsson och Åke Söderblom i »Klart till drabbning» samt Anders Henrikson i »Ryska snuvan».

samtidigt med en värdighet, som svarade mot ämnet och gjorde filmen utmärlit väl ägnad att
framföras som ett led i Delawareminnets firande. Den röda tråden, John Ericssons
uppfinnararbete jämte hans ekonomiska och äktenskapliga bekymmer löpte genom en fyllig inramning
av dramatiska bimotiv och lätt komiska småpoänger i en miljöskildring, vilken med tanke på
de relativt blygsamma resurser, som stodo iscensättarna till buds, måste kallas mycket
välgjord. Detsamma gäller också de tekniskt skickliga stridsscenerna mellan »Monitor» och
»Merrimac», filmens dramatiska kulmen. Den ovanliga omsorgen vid sammansätiandet av ensemblen,
där även den minsta biroll var lagd i kompetenta händer — med undantag för ingenuerollen,
vari en ung debutant, Marianne Aminoff, dock gjorde en fullt acceptabel insats — bidrog
också verkningsfullt till filmens genomgående höga kvalitet.

I den lättare repertoaren må framhållas Filmindustris och Gustaf Edgrens lustspel »Ryska
snuvan», manuskript Oscar Rydqvist, Svensk Tal films »Adolf Armstarke», författare Lundqvist
och Hildebrand samt Irefilms »En sjöman går i land», alla oförargliga, underhållande och
rappt regisserade lustspel. Europafilms »Skicka hem nr 7» samt »En flicka kommer till stan»
från Irefilm röjde en tydlig och sympatisk strävan att komma bort från pilsnerdoftande
småborgarmiljö, och Filmindustris »Klart till drabbning» var en av Hildebrand och Lundqvist
humörfriskt berättad historia med sjömanslivet vid flottan som bakgrund.

Den utländska filmrepertoaren var i stort sett av jämn kvalitet, högre än något föregående
år. Den alltmer skärpta konkurrensen nödvändiggjorde också ett noggrant urval. Kvantitativt
dominerade som vanligt U. S. A., och några av årets Hollywoodprodukter nådde en mycket hög
konstnärlig standard. Dit hördei framför allt Warners »Emile Zolas liv», en överlägsen
biografisk skildring, fylld av mäktigt patos och med en briljant personprestation av Paul Muni i
titelrollen. Även »Den vita ängeln» från samma officin, en berättelse om Florence Nightingale,
var ett högstämt, vackert och välgjort äreminne över en av mänsklighetens välgörerskor med
Kay Francis som nobel tolkare avt huvudrollen. Båda dessa filmer hade som regissör William
Dieterle. Till de stora amerikanska filmerna hörde vidare Metros icke minst tekniskt storslagna
kinesiska epos »Den goda jorden» efter Pearl Bucks roman samt den gripande hjältedikten
»Havets hjältar» efter Kipling. Årets Garbofilm, »Kameliadamen», hörde också till denna
officins framstående alster, och Fox’ »r.loyd’s of London» var en ståtlig och smakfull
äventyrsskildring mot historisk bakgrund. Bland de dramatiska äventyrsfilmerna intogo vidare RKO
Radios »Upprorsfanan», Columbias »Bortom horisonten» (Gapra), Fox’ »Slavskeppet»,
Paramounts »Vår ungdoms hjältar» och Warners »De tappra 600» rangplatser. Bland de eleganta

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>