- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Femtonde årgången (händelserna 1937) /
214

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Idrottslivet 1937. Av redaktör Olof Groth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

svensk boxnings allra vackraste framgångar genom att taga hem tungviktsklassen
efter seger över bl. a. olympiske guldmedaljören Runge.

Skidlöparna startade svagt vid världsmästerskapen i Chamonix, där en
omsorgsfullt uttagen och tränad sjumannatrupp icke lyckades placera sig i en enda gren.
J stafetten besegrades vi t. o. m. av italienarna förutom av Norge och Finland.
Olympiske silvermedaljören Axel Wikström blev ll:te man på 50 km, och
Selånger-Eriksson, också silvermedaljör, föll två gånger i hopptävlingen.

I Holmenkollenloppet 14 dagar senare revancherade sig svenskarna. Matsbo och
Erik I.arsson blevo etta och tvåa på 17 km, Nils Englund blev andre man på
femmilen efter en hård tvekamp med segraren Samuelshaug, och Selånger-Eriksson
gjorde en jämn tävling med backsegraren Reidar Andersen men sattes — mycket
omdiskuterat — på andra plats.

Intresset för turistfärder på skidor, för teknikåkning samt för långfärder oc!i
vintersemestrar i fjällen steg ytterligare. Skolungdomens allmänna fjällfärder slogo
alla tidigare rekord. S. M. i slalom hölls för första gången i Östersund och blev
en stor succé.

Bandyn hade åter en mycket god säsong såväl sportsligt som publikt och
ekonomiskt. Den viktigaste landskampen, A-kampen mot Finland, vanns med 2—0, medan
B-matchen, som spelades i Helsingfors, vanns av Finland med resultatet 5—2. Norge
besegrades i Västerås med 5—1. A-kampen mot Finland spelades på Stockholms
Stadion och bevittnades av 15,094 åskådare, vilken siffra med 4,000 slog det tidigare
nordiska publikrekordet för bandy.

I ishockey gjorde vårt lag en mycket svag insats i V. M. i London och förlorade
samtliga matcher. Propagandan för det kanadensiska spelet bedrevs dock energiskt
här hemma med kurser och uppvisningsmatcher i landsorten, och vid årets slut
föreföll det, som om ishockeyn på allvar skulle börja konkurrera med bandyn, i
varje fall i huvudstaden.

Hastighetsåkningen på skridskor förde en tynande tillvaro liksom under 1936.
Bristen på banor var väl en av de främsta orsakerna, men intresset hos de aktiva
och hos ledarna var nog icke heller det rätta. Däremot gick konståkningen framåt,
och en rad unga, lovande flickor gjorde framgångsrika turnéer landet runt.
Yivi-Anne Hultén var dock fortfarande ensam i den högsta internationella klassen.
På V. M. i London blev hon trea efter engelskorna Cecilia Colledge och Megan
Taylor.

Tennisåret var medelgott. Det började med nederlag mot Frankrike med 4—1 i
finalen om Kings Cup, och i Davis Gup vunno vi först över Grekland men förlorade
sedan mot Belgien med 2—3. Mot de nordiska konkurrenterna gick det bättre. I
Nordisk Gup besegrades först Finland med 4—1, sedan Norge med 3—2, och i
landskampen mot Danmark vann Sverige med 4—1. I december slutligen vunno
vi över ett reservfyllt tyskt lag i Hamburg med 5—0. I de fyra sistnämnda
landskamperna ställde Sverige upp med enbart unga spelare, som nådde goda resultat
mot de dock icke alltför märkvärdiga motspelarna. Vid årets slut föreföll det,
som om trion Schröder—Rohlsson—Wallén skulle kunna utvecklas till ett av
våra hittills starkaste landslag, ja kanske det allra starkaste. I övrigt föreföll
åter-växten icke särdeles lovande trots de många nya tennishallarna landet runt.

Fotbollen hade som sagt ett svart år. Av åtta landskamper vunno vi endast två,
mot de svaga motståndarna Finland och Estland, samt fingo en oavgjord, mot
Rumänien. Mot Norge förlorade vi med 3—2 i Oslo och mot arvfienden Danmark
med 2-—1 på Råsunda i en från svensk sida ytterst svagt spelad match. Sämsta
matchen presterade vi nog i Hamburg, där det experimentbetonade och ungdomliga
svenska laget icke hade någon chans att vinna och även förlorade med 5—0. Om
orsakerna till Sveriges svaga standard fördes hela hösten en livlig pressdiskussion,

214.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:06:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1937/0214.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free