Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inbördeskriget i Spanien under 1937
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nationalisternas framryckning väster om Santander fortsatte mot Gijon. Den
17/9 meddelade England och Frankrike lord Plymouth, ordförande i
noninter-ventionskommittén, att de beslutat indraga patrulleringen till sjöss i de zoner
utanför de spanska kusterna, som tilldelades dem, då den stora internationella
kontrollapparaten sattes igång. Samma dag undertecknades i Geneve ett avtal,
enligt vilket alla nationers handelsfartyg — utom Spaniens — skulle skyddas mot
övergrepp av de i Medelhavet patrullerande krigsfartygen, vare sig övergreppen
företogos av u-båtar, aeroplan eller övervattensfartyg.
Den 2/10 tillkännagav Ryssland, att det icke längre komme att låta neutrala
observatörer medfölja sina handelsfartyg till Spanien. Samma dag inbjödo
England och Frankrike Italien till förhandlingar rörande evakueringen av de
stridande frivilliga i Spanien och erbjödo sig att i viss omfattning tillerkänna båda
parterna rättigheter som krigförande, när hemsändandet av de frivilliga på allvar
kommit igång. Italien avvisade den 10/10 erbjudandet, emedan frågan även
intresserade andra stater. Det framhölls, att den italienska regeringen ej kunde
deltaga i en konferens, till vilken tyska regeringen icke inbjudits. Vid
Londonutskottets sammanträde 16/10 förklarade Grandi, att Italien vore med på, att ett
antal frivilliga genast återkallades från Spanien och att även återstoden senare
återkallades, om parterna först erkändes som krigförande. Sovjets representant
var emellertid emot ett erkännande, och mötet visade över huvud taget de djupa
motsättningar, som existerade i frågan. Vid ett möte fyra dagar senare gjorde
Grandi en strategisk reträtt genom att föreslå, att internationella kommissioner
skulle sändas till Spanien för att taga reda på det exakta antal utlänningar, som
kämpade där, varefter man kunde avgöra, i vilken proportion evakueringen borde
ske. Om detta förslag nåddes enighet. På så sätt bereddes Franco realiter en stor
tidsfrist. Emellertid blev den evakueringsplan, som utarbetades, ej minst tack vare
att sovjet oupphörligt satte sig på tvären, alltjämt föremål för ändlösa
diskussioner vad detaljerna beträffade. Först 4/11 nåddes enighet om planen i dess helhet,
och England fick i uppdrag anmoda parterna i Spanien att antaga den.
Den nationalistiska offensiven i Nordspanien hade emellertid fortgått. Den 19/10
föll Asturiens sista fäste framför Gijon, Villaviciosa, och 21/10 kapitulerade Gijon
efter en nationalistresning i staden. Ett utomordentligt stort krigsbyte föll i
segrarnas händer.
Den 18/11 kom ett diplomatiskt närmande mellan England och Francospanien
till stånd, så till vida som England ackrediterade sin förutvarande chargés
d’affaires i Spanien sir Robert Hodgson som sin agent i det nationalistiska
Spanien, medan Franco lät representera sig i London genom hertigen av Alba.
Samtidigt ägde en engelsk flottvisit rum i Ceuta. Den 22/11 besvarade Franco noten om
evakueringen, som han i princip gillade, ehuru med vissa förbehåll. Sålunda
föreslog han, att rättigheter som krigförande part skulle beviljas, då 3,000 frivilliga
dragits tillbaka på båda sidor. Barcelonaregeringens svar var även tillmötesgående.
Den 30/11 erkändes Franco av Japan. Någon större aktivitet vid fronterna var
under november ej att notera.
Först i medio av december igångsatte de röda en häftig offensiv på
Teruel-fronten och inringade Teruel. Staden anfölls från tre sidor, och de angripande
satte sig fast i förstäderna. De lyckades dock ej komma in i centrum, men läget
såg ytterst hotande ut för försvararna, då general Aranda hann fram med
undsättning. Striderna om Teruel pågingo vid årsskiftet. Denna händelse vållade ett
dröjsmål med den offensiv, som Franco enligt uppgift länge förberett mot Madrid och
som sades skola bli avgörande för krigets utgång. I övrigt kan från årets sista
månad antecknas, att Jugoslavien den 21/12 erkände Franco.
(Se även Vad sig i riket tilldragit under den 22/2, 31/3, 16/4 och 27/4.)
314.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
